Invandring

Koranen brinner!

Så förfärligt. Då halshugger man. Rakt av.

Visst blir man trött av allt vad vissa ställer till med. Bara konflikter och elände. Kan inte finna något positivt. Dom som ställer till det är bara en liten klick som stora flertalet inte kan belastas för, heter det.

Jag tror att det är precis tvärtom. Det stora flertalet är lättkränkta och i hjärtat eller hjärnan backar man upp sina troende bröder och systrar som med fysiskt våld, skrikande och skränande går loss på allt och alla – som svar på sin lättkränkthet. En liten klick som insett och förstått betydelsen av demokrati och yttrandefrihet, tycker enbart att det är genant. En liten klick.

Hur många skolor och hur många bilar har man tuttat eld på i det här landet? Rosengård, Hisingen eller Jordbro för att nämna några. Skolan för svenskar är lika helig som koranen är för muslimer. Skolan är en plats – och har varit så sedan urminnes tider – för lärande, kunskap, gemenskap och en institution som formar oss till att bli hyggliga och fredliga medborgare. Vi svenskar blir ledsna och känner oss kränkta när dessa för oss så viktiga byggnader som i vår kultur symboliserar samhällets utveckling och fortbestånd bränns ned och eldas upp.

Bilen som är och har varit till nytta och nöje under många decennier är också helig för oss i Sverige. Som kon eller kamelen kan vara för någon annan. När våra skolor och bilar bränns känner vi oss djupt kränkta. När folk från främmande länder kommer hit och tar med sig sina kulturella konflikter som inte passar in i vårt samhälle uppstår problem. Vi blir ledsna och tycker det är trist. Vi blir kränkta.

Men vi halshugger inte.

I vår skola och i vårt civiliserade samhälle har vi fått lära oss att lösa problem på ett helt annat sätt. Genom kommunikation har de flesta av oss utvecklat vår verbala förmåga som har visat sig vara mer effektfullt än att sätta eld, kasta sten, anamma allmän skadegörelse eller våldföra sig.

Bråkstakarna får givetvis stå till svars för sina upptåg, men det får också våra politiker göra som låtit allt för många invandra till vårt land. Vi har haft stor nytta och välkomnat de som tidigare kommit till Sverige, som inte hade några problem med att anpassa sig och som snabbt kom in i arbete och kunde försörja sig och leva som vilken normal medborgare som helst. De som nu kommer som invandrare kommer till stor del från länder med en kultur som helt enkelt inte går att förena med den svenska, skandinaviska eller europeiska.

Ett fåtal lär sig anpassning och kan leva med det svenska samhällets traditioner och kultur, men tyvärr blir det problem för det stora flertalet som varken kan eller vill. För dem gäller endast att bli försörjda av svenska skattebetalare.

Så ser den enkla bilden av mångkulturen ut.

Ekstrabladet

Annonser

Invandrarna byggde Sverige

Skriftställaren Anders Johnson!

Såg ditt briljanta framträdande på Folkpartiets riksmöte, ”Invandrarna som byggde Sverige”
Kreativitet, innovation, målmedvetenhet och mycken fantasi präglade dessa invandrande individer och enligt ditt sätt att se hade Sverige idag inte existerat förutan dessa ickesvenskar, så vi kan inte vara nog tacksamma för att vi får framleva vår tid i detta underbara avlånga land, byggt av enbart invandrare.

I ditt anförande om hur invandrarna byggde Sverige relaterade du till tiden bakåt och tidigare århundraden. Eftersom din tid för framförandet på riksmötet var begränsat, så är det givetvis förståeligt att du inte hade möjlighet att även beskriva hur och vilka som bygger Sverige idag och vilka som fortsätter bygga Sverige in i framtiden.
Kanske får vi ta del av det vid annat tillfälle från någon annan scen eller från en annan bok – författad av dig – eftersom det också är intressant att se hur vårt land byggs och utvecklas över tid.

NUTID
Om vi ser till nutid kan vi finna många exempel på invandrare som fortsätter bygga Sverige. Grönsakshandlaren, en flitig egenföretagare som i media benämns ”Portmannen”. Om du inte hört om honom så är det han som nu är åtalad för våldtäkt och sexuellt ofredande – mot barn. Ett trettiotal, men polisen misstänker att det finns ett stort mörkertal. Det är den 37-årige invandraren, grönsakshandlaren som lurat in barn i trappuppgångar där han blottat sig, onanerat och förgripit sig på barn mellan 6-12 år. Med andra ord en pedofil av stora mått. Eftersom min tid också är begränsad, så nöjer jag mig med detta exempel på invandrare som bygger Sverige idag.

FRAMTID
Om vi ska fortsätta att uppehålla oss vid invandrarna – som du gjorde på Folkpartiets riksmöte – så framkommer det till exempel att i muslimtäta Rosengårdsskolan Malmö var det bara 28 procent av avgångseleverna som blev behöriga att söka till gymnasiet. Politikerna i Malmö talar om nedläggning av skolan som en sista åtgärd. Det finns flera exempel på invandrartäta skolor. I Jordbro utanför Stockholm har svenska föräldrar i hopp om att deras barn ska få en grundläggande utbildning i lugn och ro, flyttat barnen till andra skolor. Nu avvecklar man Jordbromalmsskolan i Haninge kommun.

Så, med dessa exempel är du fri att fortsätta hävda att invandrarna bygger och kommer att bygga Sverige. Det gör dom förvisso, beroende på hur man ser på saken, men det är ju de politiska partierna inklusive Folkpartiet som med sin nuvarande invandringspolitik får ta ansvar för hur landet ska se ut nu och framgent. Att angripa invandrarna för allt elände är under min värdighet, men att se och höra svenskar hata svenskar och den svenska kulturen är ett elände. Inte för mig, utan för dem som förnekar sig själva, sitt eget värde och sitt land. Det är inte bara ett elände. Det är tragiskt. Inte för mig för jag är en stolt svensk med rötter i den svenska myllan.

NÅGRA REFLEKTIONER
På sina håll kan man skönja den inre konflikten hos dem som är svenskar, som bor i Sverige, men som ändå bygger sitt liv på förnekelse av sin egen identitet och sina egna rötter till vurm för det som kommer utifrån. Detta fenomen som vi kallar svenskfientlighet visar sig inte sällan i något slags von oben och brist på ödmjukhet. En tanke som slog mig när jag såg ditt anförande var paradoxen. Hur är det möjligt att du i ditt svenskhat nedlåter dig att framföra ditt nummer från podiet på svenska språket och hur kommer det sig att du Anders Johnson, vill bära det svenskklingande namnet Anders Johnson? Anders…

Ärligt talat – först trodde jag att du var en inhyrd frustrerad ståuppkomiker med väl inövat manus som skulle stå för underhållningen och locka till skratt genom att bland annat hävda att Kalles kaviartub, skiftnyckeln eller Unicaboxen från Katrinefors i Mariestad minsann inte var svenskt. Jag insåg ganska snart att du helt enkelt enligt min uppfattning bara var en medelålders svensk man i kavaj och randig skjorta utan slips, med stort självhävdelsebehov inför publik och bitter över att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen.
Kanske är jag fel ute, men det var ändå en reflektion bland flera från Folkpartiets riksmöte på Svenska Mässan i Göteborg.

Låt mig bara få avsluta med att säga att mitt genealogiska arv och mina rötter har jag i den jord som mina förfäder har brukat under generationer. Förutan dem och deras jord hade varken du eller jag kunnat växa upp eller överleva. En skiftnyckel av märket Bacho kan vi vara utan, men bröd för dagen är en förutsättning för livet. Den svenska brukbara jorden och den svenska myllan är inte importerad. Den är plöjd och harvad i Sverige.
Av svenskar.

Det man sår får man skörda.

/ John Anderson


Att ösa vatten

ur en båt med hål i skrovet utan att korka igen eller stänga av kranen – det är precis vad regeringen nu håller på med. Att nu inför valet komma med åtgärdsprogram för integration är endast pinsamt och avslöjande.

Det man nu håller på med är endast skenmanövrar syftande till att i rädsla och panik försöka ta udden av Sverigedemokraternas bestämda hållning till invandringsbromsen som en stor del av befolkningen delar, vilket kommer att leda till att SD träder in i riksdagen efter den 19 september förutsatt att valfusk inte avgör utgången.

Det tog emot att behöva erkänna misslyckandet med integration, men eftersom makthavarna inte är intresserade av integration i svenska samhället, så är även detta en skenmanöver i tron att vinna lojaliteter.

SD beskylls för att ställa grupper mot varandra, men motståndarna gör detta för att skyla sitt eget fula tryne – det tryne som tillhör samtliga riksdagspartier och dess förblindade medlöpare som är media, myndigheter, allehanda organisationer och sammanslutningar som ställer invandrarna mot svenskarna.

Därför ska Sverigedemokraterna bekämpas till varje pris eftersom dom är enda hotet mot att stoppa massinvandringen – massinvandring, vars enda syfte är att ställa kulturer mot varandra.

(mer…)


Frågan om invandring

skulle inte bli en stor eller viktig fråga i valrörelsen förutspådde företrädare för riksdagspartierna och media redan förra året. Nej, det är helt sant eftersom man utgick från att ingen annan än dom själva skulle bestämma dagordningen för vilka frågor som skulle finnas på agendan.

Förutsättningarna för att hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen var just att frågan om invandring inte skulle lyftas varken i tv-debatter eller få utrymme i media.

Det var upplägget och så var det tänkt. Trots att man utestänger SD från både partiledarutfrågningarna och slutdebatten i SVT, så kvarstår ändå att frågan om massinvandringen till vårt land är den mest debatterade – inte i gammelmedia eller offentligt i riksdagshuset (kanske i korridorerna och garderoberna) – på nätet, på arbetsplatserna och hemma i stugorna diskuteras det flitigt och det är det som är av betydelse.

De verkliga valstugorna finns redan och det är köket och vardagsrummet hemmavid, där de för Sverige så viktiga och avgörande frågorna för framtiden diskuteras eller funderas över.

Där avgörs också hur det politiska och parlamentariska läget kommer att se ut efter valnatten och fram på småtimmarna. Den politiska och mediala eliten som tror sig spela i den högsta divisionen trodde sig själva vara så kvalificerade och smarta att de skulle genom en egen agenda kunna påverka och bestämma valutgången i september.

De får gärna inbördes i sitt slutna system debattera sina frågor, men faktum kvarstår att stora delar av svenska folket har vaknat och insett att det inte står rätt till i landet och hyser därför ingen större tilltro till de etablerade riksdagspartierna. Det är detta som resultatet av valutgången kommer att visa.

Vi som kämpar för tolerans och öppenhet…” skriver Cecilia Malmström och Jasenko Selimovic i sin debattartikel i GP, men det rimmar ganska så illa med tanke på alla dörrar som varit stängda och slutna för vanligt folk under flera årtionden för att dölja sanningen om den svenska invandringspolitiken.

”Ett slutet samhälle blir snabbt intolerant…” (Malmström/Selimovic)

Så sant som det var sagt

/ Inspirone


Vågmästarrollen

har Sverigedemokraterna redan idag. SD är ett parti som vågar stå för sin politik – som är tydliga och som ger klara besked som inte kan missuppfattas.

Invandringspolitiken är viktig för många väljare i Sverige även om media och makteliten försökt inbilla någon att det är en ickefråga inför valet. Kampen mot brottsligheten och rättvisa för pensionärerna är frågor som är nödvändiga att ta itu med.

I det konfliktfyllda och otrygga samhälle som vi ser vuxit fram under decennier, så är SD:s trygghetslinje helt rätt och behövs nu mer än någonsin tidigare i vårt land. Här blir Sverigedemokraternas politik tydlig.

Tiden är förbi då Sverigedemokraterna behöver förklara eller försvara sig mot allehanda lögner. Allt fler inser att SD:s politik är nödvändig för det här landet och i samma takt ökar också sympatierna, vilket är enkel logik.

Sverigedemokraterna är det parti som vågar stå upp för Sverige och svenska värderingar. Det gillas av allt fler!

Som sagt – vågmästarrollen…

SvD

DN


”De som röstar på SD…

…är frustrerade mittenväljare”

”Därför hjälper det inte att ifrågasätta SD:s trovärdighet, problemet måste kapas vid roten. Först när dessa folkhemspopulistiska föreställningar på allvar ifrågasätts av ledande politiker och massmedier, finns chans att stoppa fenomenet Sverigedemokraterna.

Kanske är det för sent att förhindra att de kommer in i riksdagen 2010, kanske inte. Men den utmaning partiet utgör försvinner hur som helst inte på valdagen. Den här folkhemspopulismen måste bekämpas, alldeles oavsett om dess främsta företrädare klarar fyraprocentsspärren den här gången eller inte”.

Markus Uvell
opinionsanalyschef, Svenskt Näringsliv

Ännu en frustrerad artikel – eller rubrik rättare sagt – på DN, som redan är kapad vid roten och som inte lämnar tillstymmelse till att lyfta ögonbrynen.

Däremot gott folk – med ett småleende beger jag mig nu ut för att njuta av den svenska vårsolens glans.

DN


Rekommenderad läsning

”På 1950-60-talen hade Sverige en sund invandring av arbetskraft. Tillsammans med folkhemmets kamp för assimilering av nyanlända och värdet av en homogen kultur med sann nationell identitet, blev Sverige det rikaste landet i världen. Samhället var tryggt, stabilt, brottsligheten låg, BNP högt och skatterna låga. Sverige var en attraktiv handelspartner och företagsvärlden blomstrade.

Men vad hände egentligen? Vi har fallit som en sten i välståndsligan, folket jobbar i ihjäl sig och mår dåligt, medan över en miljon människor går sysslolösa. Ungdomarna kommer inte in på arbetsmarknaden; fackens maffialiknande metoder, LAS och andra uteslutande regler och dogmer håller utvecklingen tillbaka. Våldsbrottsligheten är skyhög, våldtäktsligan i Europa toppas av Sverige med råge.

Något hände uppenbarligen i 1970-talets början. 1968 var året då 40-talisterna stod på barrikaderna och skrek ”ner med kapitalismen”. Man efterlyste ”solidaritet med världens folk” (Sverige = alliansfritt!!!), ”ner med USA”, ja i stort sett ”ner med allt”. Åter igen, vi bodde alltså i ett blomstrande välståndsland. Vad ville de egentligen? Man ville ha, inte socialdemokrati, inte ens socialism. Det var Marx som var Gud och Mao hans profet. Man kan verkligen undra hur en generation som så ivrigt proklamerade för öppenhet, medvetenhet och kampfronter, kunde beundra kommunistiska diktaturer.

Nåväl, 40-talisternas högt uppskruvade megafoner skapade det vi idag kallar för ”välfärdsamhället”. Ett system som har givit oss världens största offentliga sektor med världens högsta skatter, utarmande av företagskulturen, där alla måste jobba för att klara av att betala alla skatter och avgifter. Där makten över det egna livet har krympt till en valnöts storlek. När båda föräldrarna jobbar lämnas barnen in på dagis, ett slags förvaringsanstalt i Alva Myrdals anda. Barnen blir vilsna och otrygga över att splittras upp i så många ”uppfostrare”. Svenska barn mår i ett internationellt perspektiv ovanligt psykiskt dåligt. I andra länder varnar man för att ta efter det svenska exemplet.

Den egna ekonomin är otillräcklig och barnfamiljer är därför en stor massa bidragstagare. När inte den egna ekonomin räcker till, tar bidragssystemet vid. Man betalar sålunda först in 60% av all inkomst (kommunal, statlig skatt + arbetsgivarens utgifter för att ha folk anställda), för att sedan begära tillbaka en del av denna. Byråkratin är därför ofantlig, 5-600 myndigheter (inget vet, jag har kollat), kollossen på lerfötterna vet inte vad som är början och vad som är slutet, vad någon av händerna sysslar med.

Och så på detta: invandringen. Från sjuttiotalets början till idag, har Sverige tagit emot bortåt 1,5 miljon nya invånare. De senaste åren har invandringen legat på c:a 100.000, mestadels anhöriginvandrare. Den internationella solidariteten innebar alltså att vi har infört svängdörrar in i landet. Intressant nog så sammanfaller byggandet av bidragssamhället med denna extrema befolkningstillökning. Man kommer ofta från länder i Mellanöstern, majoriteten är muslimer. Asylskälen är ofta mer än tveksamma, man tar sig hit via människosmugglare och betalar bortåt 100.000 kr för en resa hit. Inga fattiglappar således. En frapperande del av dessa människor kommer aldrig in i det svenska samhället. Mindre än 50% går och lär sig svenska på SFI. Man bildar egna enklaver där man lever i stort sett som man alltid har levt, bara lite mer strikt, eftersom man tenderar och bli mer fundamentalist än i hemlandet. I vissa grupper, t ex irakier och somalier är arbetslösheten 70-80%. Lärare på skolorna med mycket invandrarbarn hävdar att dessa inte har den minsta lust att bidra med en fena till det svenska samhället. Istället åtnjuter man frukterna av 40-talisternas idealsamhälle. Media frossar numera i hur ”frustrerade” invandrarna är på det svenska samhället och att man tar ut det hela genom att bränna ner förorterna. Invandrare i både första, andra och tredje generationen är för övrigt kraftigt överrepresenterade i brottsligheten.

Och det är alltså detta som är det mångkulturella samhället. Det största problem vi har i vårt land. Och ingen får prata om det. Gör man det är man rasist och kan bli av med jobbet.

Robert Putnam har publicerat flera rapporter som pekar på samma sak. Mångkultur medför ett allt tystare, otryggare, instabilare och normupplöst samhälle. I slutändan upphör samhället att kunna upprätthålla fasaden som demokrati. Han pekar på värdet av homogenitet och och en enad nationell identitet som grundvalar för att allt ska fungera.

Men i Sverige ryggar makteliten för sanningen. Jag är säker på att man ligger på kvällen och smygläser Robert Putnam och håller med i varje stavelse. Men här slår försvaret till; oönskade impulser måste omedelbart förpassas till sin mörka bakgård. I det öppna ljuset blir man därför en stark förespråkare för det man innerst inne känner är fel. Detta fenomen kallas reaktionsbildning på psykologspråk.

Och dessutom bär Sverige på gamla försyndelser. Neutralt och alliansfritt stod vi pall för Hitler. Men vad kostade detta? Vi höll tyskarna om ryggen, hade diplomatiska och idrottsliga förbindelser med dem och lät soldaterna passera genom landet för att de lättare skulle kunna anfalla våra grannländer. Grannar som vi för övrigt kastade ut när de kom och bad om vår hjälp. Den svenska solidariteten har uppenbarligen sina brister.

Men med krigsgenerationen, 40-talisterna kom så vår chans att lätta på skuldbördan. Och här står vi nu idag. Med skägget i brevlådan men utan att ha fått ut ändan ur vagnen. Vi är förnekelsens folk och likt alkoholistens envisa försvar för att få dricka, tror vi det gör oss goda att blunda, räkna till tio och prisa välfärdssamhällets lågvattenmärke: mångkulturen.”

Maj Grandmo

/Artikeln publicerad på Newsmill 2010-04-09

…men har både censurerats och nu senast raderats från Newsmill.

K o l l a p s  med rödbetor på Newsmill – sajten som sjönk ner i dyn – och så var sagan slut!