Arkiv för augusti, 2010

Att ösa vatten

ur en båt med hål i skrovet utan att korka igen eller stänga av kranen – det är precis vad regeringen nu håller på med. Att nu inför valet komma med åtgärdsprogram för integration är endast pinsamt och avslöjande.

Det man nu håller på med är endast skenmanövrar syftande till att i rädsla och panik försöka ta udden av Sverigedemokraternas bestämda hållning till invandringsbromsen som en stor del av befolkningen delar, vilket kommer att leda till att SD träder in i riksdagen efter den 19 september förutsatt att valfusk inte avgör utgången.

Det tog emot att behöva erkänna misslyckandet med integration, men eftersom makthavarna inte är intresserade av integration i svenska samhället, så är även detta en skenmanöver i tron att vinna lojaliteter.

SD beskylls för att ställa grupper mot varandra, men motståndarna gör detta för att skyla sitt eget fula tryne – det tryne som tillhör samtliga riksdagspartier och dess förblindade medlöpare som är media, myndigheter, allehanda organisationer och sammanslutningar som ställer invandrarna mot svenskarna.

Därför ska Sverigedemokraterna bekämpas till varje pris eftersom dom är enda hotet mot att stoppa massinvandringen – massinvandring, vars enda syfte är att ställa kulturer mot varandra.

(mer…)

Annonser

Att vara tydlig

Att kunna välja

I valtider

Suverän valfilm!

DN


Att resa sig ur soffan

Bengt Westerberg – ni vet, han som under valnatten i september 1991 visade sitt rätta jag genom att resa sig ur soffan och gå när hans politiska motståndare gjorde entré. Westerberg är en av flera som till varje pris skulle göra Sverige till världsmästare i integration och flyktingpolitik.

Nedanstående utdrag är hämtade från den här sidan och boken ”Exit Folkhemssverige” kap 9.

Boken i sin helhet finns för nedladdning – omfattande läsning, men väl använd tid så här i Sommarsverige och inför det stundande riksdagsvalet i september. Om någon av de nu aktiva politikerna kommer att resa sig ur soffan den stundande valnatten återstår att se.

Sättet att hantera flyktingfrågan har inte bara lett till en bedrövlig invandringspolitik. Det har samtidigt omintetgjort all normal opinionsbildning i frågan och därmed allvarligt skadat demokratin i landet. Landets massmedia och politiska ledning har i stor utsträckning befunnit sig på samma våglängd och samverkat för att lägga locket på. När de inte varit överens om tagen, är det media som angett tonen. Människor med avvikande mening har angripits och tystats med olika medel och media har för egen del friserat eller förtigit väsentliga fakta. Följden har blivit att den stora allmänheten saknar relevant information. Folk har inte alls klart för sig problemets vikt och dimensioner. Mörkläggning och desinformation till trots har allmänheten i opinionsundersökningar under åren opponerat sig starkt mot den förda politiken, ett uttryck för folkmeningen som de styrande totalt satt sig över.

”Redan i 1975 års beslut underströks betydelsen av att media informerade om invandring och invandrare så ”objektivt, korrekt och positivt attitydskapande som möjligt”. Motsägelsen kommenterades inte.
Det blev nu inte något bekymmer för regeringen. Redaktionschefer förbjöd sina journalister att skriva om jugoslaviska beskyddarligor och invandrare som bidragsfuskar och oppositionspolitiker hjälpte regeringen att i TV måla en problemfri bild av in
vandringen”.

Idag har den målarfärgen börjat flagna och fler kan se att det inte står rätt till i vårt land. Makthavarna får stå till svars för en invandringspolitik som har gått över styr och kanske ännu allvarligare – att tillsammans med media försöka dölja detta faktum.

Bengt Westerberg som tydligast visat att han inte vill sitta i samma soffa som sina meningsmotståndare, får stå som symbol för likasinnade idag som inte vill debattera invandringspolitiken med den som är kritisk eller av en annan uppfattning.

Efter nästan 20 år så beter sig makteliten – politiker och media – precis på samma sätt. Man vill inte sitta i samma soffa – man vill inte samarbeta, debattera eller förhålla sig anständigt till den som har en annan uppfattning eller som kritiserar invandringspolitiken.

Den dominerande ideologin i Sverige, som gjorts allenarådande med hjälp av kraftigt verkande nedtystnings- och förtryckarmekanismer, är en totalitär ideologi, där eliterna tagit avstånd från det nationella i nationalstaten. Det som återstår är en politisk elit som, tillsammans med en kulturell elit, härskar över en etnisk mångfald, som ständigt ökas på med nya invandrare. Problemet är att den etniska grupp som betecknas som svenskar underförstått anses vara nationalister och, som en slutsats därav, blivit betraktade som rasister. Ingen öppen och saklig debatt har tillåtits i Sverige och föga överblick har skapats över de problem, som denna förvandling av relationerna mellan väljare och valda har medfört. Störst energi har tvärtom ägnats åt att peka ut statens fiender, vilket per definition är de som inte delar den statligt proklamerade, mångkulturella ideologin.

Att som Bengt Westerberg gjorde, resa sig ur soffan och gå ut bakom kulisserna – bli tjurig för att ett icke för honom önskvärt demokratiskt valt parti kom in i riksdagen – är inte så svårt, men att som många krävde att han som med sitt skyhöga arvode som styrelseordförande för Röda Korset skulle lämna posten i en organisation som kritiseras för alla möjliga oegentligheter, det är inte att tänka på. Kritiken avfärdade Westerberg via obegränsat utrymme på DN Debatt som felaktig och kränkande.

Det e’ inte lätt att va’ ödmjuk när man e’ felfri som jag…

(mer…)