Arkiv för februari, 2010

Vilken planet lever du på?

Den frågan fick en kvinna som ringde in till Ring P1 idag och ville framföra sina synpunkter och påtalade att riksdagspartierna aldrig diskuterar invandring i debatterna dem emellan.

Programledaren Alexandra Pascalidou försökte i stället övertyga kvinnan genom att säga, ”…det går inte en dag utan att ordet invandrare eller flykting nämns i svenska medier…”. Av en programledare kan man kanske kräva lite lyhördhet vad folk säger när dom ringer in. Kvinnan var mycket tydlig när hon sa att den viktiga frågan om invandring inte debatteras på riksnivå, men i stället hänvisar programledaren till lokala politiker och att man kan lyssna på dom.

”Varför odlar du den här myten att det aldrig diskuteras…”, fortsätter programledaren. Vadå myt?

VILKEN PLANET LEVER DU PÅ, Alexandra Pascalidou?

Ni kan själva lyssna ca 33 min in i programmet. Ca 15 min in i programmet ringer en annan kvinna som vill prata om media och politiker. Lyssna gärna – här blir det känsligt när ordet massinvandring nämns.

Förresten, är det programledaren som ska komma till tals eller kan den som ringer in få framföra sin åsikt utan att den blir tillrättalagd…

När kvinnan som ringde in nämnde ordet invandring lät det som programledaren slutade andas. Nu var det inte så farligt – kvinnan ville inte debattera invandring med AP, utan påtalade att invandring inte debatteras mellan våra ledande politiker. Programledaren går till motattack!

Det var inte lyckat, Alexandra Pascalidou!

Men talande.

Annonser

Varför duger inte en vanlig journalist?

Den frågan ställer sig Lena Melin Aftonbladet, med anledning av att SR anlitat Daniel Westlings bäste kompis att bevaka bröllopet i P4. Som om detta inte vore nog besvärligt för Melin – den tidigare informationschefen hos hovet, Elisabeth Tarras-Wahlberg kommenterar i TV4. Dessutom bloggar hon, tillägger Melin.

”Varje medieföretag bestämmer givetvis självt hur det bevakar evenemang som OS eller bröllop…”. Just det!

”Vänskapskorruption och daltande med monarkin…”, säger den kulturella Åsa Linderborg på AB.

Ingen av dessa två hyser väl någon större kärlek till kungar, drottningar, prinsar eller prinsessor, men nu när man inte får vara med och leka i detta stora internationella evenemang så blir det jobbigt och bittert.

Surt, sa räven!

Inte för att bären var sura, utan för att han inte nådde ända upp till dom!

Varför duger då inte en vanlig journalist?

Kanske att dom duger – men frågan är om dom alltid behövs?


Vänstermedia

Kanske har fel men jag har alltid tyckt att folk på vänsterkanten och speciellt inom media ofta utstrålar någon slags bitterhet, missnöjsamhet och ett smått aggressivt beteende i alla möjliga sammanhang. Man kan också skönja ett visst mått av självgodhet som kanske är en slags kompensation för att uppväga allt det negativa som jag räknade upp som ändå blir synliggjort i vintermörkret.

En annan reflektion jag har som på något sätt hänger samman med ovanstående.

Vänsterextremister med sympatisörer, AFA-anhängare (AntiFascistisk Aktion) som ska bekämpa allt och alla ideologiskt och fysiskt och andra bråkstakar på vänsterkanten – är dom den generations avkomma som i nuläget vinklar och styr media och som ofta gör dessa våldsverkande bråkstakar osynliga eller oskyldiga till att uppvigla, provocera och som inte bryr sig om de demokratiska spelreglerna.

Här är ett färskt exempel från en artikel i DN där Nationaldemokraterna fått tillåtelse att sätta ut ett bokbord på Värmdö gymnasium. Givetvis söker sig vänsterextremister dit enbart för att ställa till bråk, vilket också sker.

Rubriken lyder: Högerextremister i bråk på skola

Det var bara ett exempel!