Arkiv för oktober, 2009

Är du vaken, Bo!

Att Bosse Ringholm slumrar till är väl inte så mycket att yvas över. Ingen kan väl begära att han ska sitta med lika uppspärrade ögon som Thomas Östros, i bänken bredvid. Mona Sahlin tappade också hon koncentrationen under Ibbes tal och sneglade i stället till vänster på Ringholm.

Av socialdemokraternas partisekreterare Baylan kan man väl heller inte begära att han ska få åskådarmassorna att jubla eller falla i trans direkt, så Ringholm är förlåten. Att han nickade till säger kanske mer om tillställningen i Älvsjö än om Ringholm.

Kanske föll han i trans trots allt…

Se video!

Expressen, DN, SvD

Tyckte jag hörde riksdagsledamoten Luciano Astudillo från talarstolen säga att …integrationspolitiken har nått vägs ände och …vi älskar svenskheten…!

Var har han fått detta ifrån…?

Annonser

Smaklöst!

tess_41801390_41939368I går kunde man se Kvällsöppet där första delen handlade om mordet i somras på 15-åriga Therese. Ett år och åtta månader sluten ungdomsvård blev straffet för killen och tjejen som dömdes för mord och anstiftan till mord. Många har reagerat över straffet som utdömdes i förhållande till gärningen och det var just detta som diskuterades under programmet.

Medverkade gjorde morbrodern till Therese som tidigare fått representera familjen i olika sammanhang. Han berättar deras gemensamma upplevelser direkt efter mordet, chocken och sorgen som nu präglar deras vardag och kommer att så göra resten av deras liv.

Bland annat berättade morbrodern att han haft tillfälle att sitta bredvid pappan till sonen som dödade Therese och samtalat med honom. Ödmjukhet som denne man utstrålar, säger att han inte dömer utan har i stället förståelse för att också den pappan är förtvivlad och känner sorg över det hemska som hände.

När det ämnet är avhandlat går man snabbt över till nästa ämne – två som ska debattera mot varandra angående skolans undervisning om analsex…

I kväll kollar jag på Debatt med samma ämne som i Kvällsöppet – mordet på Therese och ifrågasättande av straffet som utdömdes i förhållande till själva gärningen.

Där sitter morbrodern – återigen – med lätt nedsjunket huvud och med sorg i blicken. Tiden ägnas mycket åt att tala om behovet av vård och behandling för de två som dömdes, hur domstolen har räknat fram strafftiden och hur viktigt det är för dessa två, att efter avtjänat straff, kunna återanpassas i samhället.

Tiden efter mordet och fram till nu har de två som dömdes för mordet fått psykologhjälp, handledning och mycket stöd från samhällets sida och det kan inte vara så mycket att ifrågasätta, men…

Morbrodern får också frågan vilken hjälp familjen och de anhöriga till Therese fått och svaret blir: ”Tre sömntabletter på sjukhuset…ingen hjälp från samhällets sida, inte någon har tagit någon kontakt”. Det går ett stilla sus i publiken som vänder sig mot morbrodern som en gest för att visa empati och att dela den sorg och bestörtning han känner.

Precis som i Kvällsöppet går man snabbt över till ett annat ämne – nu är det skönhetsoperationer…

Själv tänker jag, om de båda programmen tvunget måste ha denna blandning av debattämnen under samma programtid, så kunde man åtminstone börjat programmen med analsex respektive skönhetsoperationer. Med lite känsla för respekt och värdighet kunde man avslutat kvällen med att tala om den tragiska händelsen i Stureby. Varför gjorde man inte det?

Vad tänker morbrodern där han sitter i Kvällsöppet och Debatt…


Det tar sig

Efter Jimmie Åkessons artikel flaxade det till riktigt ordentligt och paniken bredde ut sig till den minsta grad bland många som representerar media och de politiska partierna, att det var på håret att den inrättade krismyndigheten fick träda in och hantera den uppkomna situationen. Kanske räckte med riksdagens lokala krisgrupp och en gemensam debriefing för att minska stressreaktionerna bland alla som drabbats av detta trauma.

Det verkar i alla fall som det haft någon effekt då några i söndagens Agenda satte sig tillrätta på pinnen för att utvärdera och stämma av nuläget tillsammans. Trygghetslinjen fungerar. Syftet med programmet och samtalet var som jag förstår bland annat att diskutera hur etablissemanget ser på den uppmärksamhet Sverigedemokraterna får och vem som vinner eller förlorar på det, samt hur blockpolitiken kan påverkas om SD kommer in i riksdagen.  Att inte någon från SD var inbjuden förklaras med att man inte skulle diskutera deras politik utan riksdagspartiernas hantering av dessa eventuella konsekvenser. Ett trauma har lagt sig över maktens boning.

Ska inte ytterligare referera till programmet och vad som framkom, men jag kan konstatera att Maud Olofsson gläntar lite på dörren och förmår sig till att säga att det måste finnas en öppen debatt med en saklig diskussion – hon tillrättavisar också Mona Sahlin som gärna vill framhäva makten –  och MO säger vidare att det inte får bli en tävling inbördes mellan de etablerade partierna.

Daniel Pohl från tidningen Expo och Maud Olofsson var väl ändå dom som nyktrat till något och kunde på ett sakligt sätt föra ett samtal i den här samlingen. Att ha kommit så här långt att till hälften, någonstans långt inne inse att man behöver föra upp frågan om invandringens och integrationens politik – att till och med förstå, även om det är svårt att säga, att man måste prata med Sverigedemokraterna är ett framsteg.

Att någon gång i framtiden lite diskret i ett liknande sammanhang, i media eller i en debatt till och med på utandning viska fram att det kanske ligger något i det som Jimmie Åkesson säger. Det blir inte lätt även om det måste fram – men man vet aldrig, det kan komma när man minst anar det. Nu är det ju inte det som är det primära. Det krävs dialog och samtal kring viktiga frågor som gäller integration och invandring och det är dom frågorna som ska diskuteras och debatteras. Det är dessa frågor som Jimmie Åkessons artikel handlade om och som utlöste paniken i korridorerna. Nu finns det ingen återvändo…

Man kan inte utestänga någon för att man inte delar dennes åsikter och uppfattningar. Enligt alla demokratiska spelregler har man givetvis skyldighet att också acceptera och räkna alla röstsedlar på valdagen 2010.

Detta är vad som gäller i det här landet. Det tar sig.

Gomorron Sverige!

 

Läs också i Expressen:

Lotta Gröning

Marie Söderqvist


Guillou – Ung och Grandios

Efter att ha kollat på videointervjun med Jan Guillou angående KGB-historien, så gör jag några reflektioner – inte om själva storyn eller vad som kan vara möjligt eller omöjligt – utan mer hur Guillou väljer att framföra sin berättelse. Jag återger endast några lösryckta meningar och citat från Expressenintervjun som ni själva kan se om ni så vill.

Han är noga med att betona att han bara var 22 år, en naiv ung reporter på FIB-aktuellt och tycker att det är en rolig historia om barnsliga unga journalisters drömmar. Det var en lek hämtat från James Bondfilmerna, men säger också att han odlade kontakten med KGB-officeren.

Väldigt barnsligt när vi trodde att vi skulle komma in i ett rum där dom andra spionerna sitter, säger Guillou och gnuggar sina händer. Tillägger att så går det absolut inte till, det vet jag. Ger man sig i lag med en KGB-officer kommer man aldrig att träffa några andra spioner säger han.

På frågan från reportern om han berättat för fler, så svarar han ja, men mer som en rolig historia. ”Hur dum får man bli som ung reporter…”.  Jan Guillou ger oss bilden av en ung naiv reporter 1967 för att vi ska inse hans oskuld, men samtidigt har han ett stort behov av att påminna oss om att han vet hur saker och ting ligger till och förhåller sig. Det är väl den Jan Guillou som vi bäst känner igen.

På frågan hur han egentligen kom in i det här svarar han ungefär så här: ”Den vanliga vägen som är standard hur man värvar agenter, det här är klassiskt…den här bildningen jag skaffat mig under tiden om underrättelseverksamhet är ljusår från tiden som ung reporter på FIB-aktuellt då jag skulle avslöja KGB…det här är spännande…KGB odlade kontakten med en ung man…”.

Guillou berättar hur KGB-officeren förbereder sig i timmar för att träffa honom eftersom Säpo hänger och övervakar. Hur agenter ska uppträda om man behöver ta kontakt tex; om man ringer lägger man på luren och ringer sedan upp efter 40 sek, inte 50 eller 45, sedan lägger man på luren igen och då vet han att det är jag och ingen annan. Sedan går man till en telefonkiosk. Detta är grundkurs, säger Guillou.

Finns det fler saker du har att berätta om, frågar reportern. Då skrattar Guillou,”…det vore en överdrift att säga att jag varit en CIA-agent också…det är klart att jag träffat folk från CIA…”. Hur tror du att detta kommer att påverka ditt eftermäle? På det svarar Guillou att han som tidigare kommer att dyka upp i medierna vart tionde år som hittills,…och det är klart att jag berättade för Säpo vilka som infiltrerade Palestinagrupperna…

Tycker det är lite intressant dock att reflektera över hur Guillou gör sig oantastlig genom att återge bilden av sig själv vid den tiden det begav sig,  bilden av den unge och naive reportern för vilken allt var en lek. Han som nu inte vill hamna i trouble och bli skadeskjuten av den här historien vill ju försvara sig på ett sätt som inte är speciellt märkligt eller särskilt uppseendeväckande på något sätt.

Det som heller inte är så förvånande är att Jan Guillou i samma andetag och som motvikt visar sin grandiosa och lite förträffliga sida. Kan så vara att det också är ett sätt – om än omedvetet – att försvara sig på, eller helt enkelt att dölja det obehag och oro han känner inför den här sortens publicitet. Vem skulle inte göra det.

Man får inte glömma att Jan Guillou är en storslagen författare (har inte läst en enda av hans böcker) och lever som agent och spion kanske varje dag.

I sina romaner då får man ju förutsätta.

Expressen

SvD

DN

Videointervjun


Mona från Månen

Arton procent av väljarna vill se Sverigedemokraterna i riksdagen. Mona Sahlin tror inte att det har med invandringspolitiken att göra. ”Jag tror mer det är missnöjet”, säger Sahlin.

Missnöjet med vadå? Kan det vara invandringspolitiken månntro. Ett tydligt och talande exempel på hur långt från verkligen Mona från Månen är och hur lite koll hon har på vad som händer ute i samhället.

De där arton procenten tror jag speglar att många idag känner en lust att engagera sig i politiken och är beredda att ge Sverigedemokraterna sitt stöd. Denna undersökning gjordes innan kvällens Agenda sändes.

Upplägget utan någon representant från SD var ett klart taktiskt misstag, vilket gav ytterligare poäng till laget som inte ens var inbjudet till match. Spel mot ett mål och ändå lyckas man med bedriften att göra självmål.

Därför tar Sverigedemokraterna och deras supporters hemma i stugorna hem spelet trots att man inte deltog.

Grattis till segern!

SvD, Expr


Reinfeldts mardröm

Att inneha orförandeskapet i EU förpliktigar. Tiden går och det gäller för Reinfeldt att visa att han är en statsman, att han kan driva de centrala och viktiga europeiska frågorna med kraft, trovärdighet och ta ansvar fullt ut de korta sex månaderna han har på sig. Även om detta uppdrag inte ska överdrivas så är det prestigefullt för Reinfeldt personligen, att som en representant för värdlandet Sverige, tillskansa sig ytterligare ett gott anseende och ansikte utåt mitt i Europa och mot världen i övrigt.

Ingen annan torde väl vara mera lämpad att kunna axla den manteln än just Fredrik Reinfeldt för tillfället. Ska man nämna en av hans starka sidor så är det väl just den sociala kompetensen och förmågan att anpassa sig till etablissemanget i det återupprättade romerska riket.

En av förhoppningarna eller kanske till och med en förutsättning för ett lyckat uppdrag som ordförandeland för EU är att inrikespolitiken i värdlandet flyter på utan intermezzon som kan riskera ta fokus från det ”egentliga” uppdraget – allt annat än borgarfred är uteslutet.

Efter Åkessons artikel snurrade det till helt plötsligt bland alla riksdagspartier. Så tydlig som statsministern var i sitt uttalande i sin syn på Sverigedemokraterna och ett uteslutet beroende av dom har han inte tidigare varit. Men, i Reinfeldts ögon lyste också en oro och ett motstånd mot att behöva engagera sig och ta ställning i detta uppkomna kaos – han har ju EU-frågorna att tänka på.

Den egentliga oron tror jag inte har ett dugg med att Sverigedemokraterna har äntrat scenen och skrivit en främlingsfientlig artikel som publicerats i Aftonbladet. Varför skulle en enda artikel föranleda att man just nu i panik funderar på att till och med möblera om i och mellan blocken, för att förhindra detta parti att komma in i riksdagen, som där skulle kunna få inflytande över invandringspolitiken.

Varför denna hysteri mitt i ordförandeskapet och mitt framför ögonen på hela Europeiska Unionen. Borgarfred var det vi ville ha. Ingen lek i ankdammen hemmavid.

Nej, Fredrik Reinfeldts mardröm är att det finns intressen och krafter utanför och innanför Sveriges gränser som är mer okontrollerbara än Sverigedemokraterna – men som kontrollerar – som inte vill ha någon annan invandringspolitik än den nuvarande rådande. Budskapet är tydligt och klart. Det är inte nytt, men det är intensifierat.

För Fredrik Reinfeldt är detta inte bara en mardröm. Detta är verklighet. Det har varit tyst om integration och invandringspolitik under en längre tid.

Det har sina skäl. Så, vem eller vad styr då invandringspolitiken?

Rädslan.

DN