Visst blir man trött av allt vad vissa ställer till med. Bara konflikter och elände. Kan inte finna något positivt. Dom som ställer till det är bara en liten klick som stora flertalet inte kan belastas för, heter det.

Jag tror att det är precis tvärtom. Det stora flertalet är lättkränkta och i hjärtat eller hjärnan backar man upp sina troende bröder och systrar som med fysiskt våld, skrikande och skränande går loss på allt och alla – som svar på sin lättkränkthet. En liten klick som insett och förstått betydelsen av demokrati och yttrandefrihet, tycker enbart att det är genant. En liten klick.

Hur många skolor och hur många bilar har man tuttat eld på i det här landet? Rosengård, Hisingen eller Jordbro för att nämna några. Skolan för svenskar är lika helig som koranen är för muslimer. Skolan är en plats – och har varit så sedan urminnes tider – för lärande, kunskap, gemenskap och en institution som formar oss till att bli hyggliga och fredliga medborgare. Vi svenskar blir ledsna och känner oss kränkta när dessa för oss så viktiga byggnader som i vår kultur symboliserar samhällets utveckling och fortbestånd bränns ned och eldas upp.

Bilen som är och har varit till nytta och nöje under många decennier är också helig för oss i Sverige. Som kon eller kamelen kan vara för någon annan. När våra skolor och bilar bränns känner vi oss djupt kränkta. När folk från främmande länder kommer hit och tar med sig sina kulturella konflikter som inte passar in i vårt samhälle uppstår problem. Vi blir ledsna och tycker det är trist. Vi blir kränkta.

Men vi halshugger inte.

I vår skola och i vårt civiliserade samhälle har vi fått lära oss att lösa problem på ett helt annat sätt. Genom kommunikation har de flesta av oss utvecklat vår verbala förmåga som har visat sig vara mer effektfullt än att sätta eld, kasta sten, anamma allmän skadegörelse eller våldföra sig.

Bråkstakarna får givetvis stå till svars för sina upptåg, men det får också våra politiker göra som låtit allt för många invandra till vårt land. Vi har haft stor nytta och välkomnat de som tidigare kommit till Sverige, som inte hade några problem med att anpassa sig och som snabbt kom in i arbete och kunde försörja sig och leva som vilken normal medborgare som helst. De som nu kommer som invandrare kommer till stor del från länder med en kultur som helt enkelt inte går att förena med den svenska, skandinaviska eller europeiska.

Ett fåtal lär sig anpassning och kan leva med det svenska samhällets traditioner och kultur, men tyvärr blir det problem för det stora flertalet som varken kan eller vill. För dem gäller endast att bli försörjda av svenska skattebetalare.

Så ser den enkla bilden av mångkulturen ut.

Ekstrabladet

I augusti i år släppte den tyska socialdemokratiske politikern och nu föredetta styrelseledamoten i Deutsche Bundesbank; Thilo Sarrazin, den uppmärksammade boken ”Tyskland avskaffar sig självt”, där han går till kritik mot den förda invandrings-och integrationspolitiken i landet och tittar framförallt på vilka konsekvenser islamiseringen av Tyskland får och kommer att få på det tyska samhället framöver.

Vad har detta med Sverige att göra? Jo, för titeln och syftet med denna bok kan mer eller mindre appliceras direkt på Sverige, då Sverige ordagrant ”avskaffar sig självt”. Den 24e november klubbade alla riksdagspartier, utom Sverigedemokraterna, igenom en grundlag som inte kan ses som att ha något annat syfte än att mer eller mindre just avskaffa Sverige officiellt, det som vi traditionellt ser som Sverige åtminstone.

Vem eller vilka är det egentligen man vill avskaffa Sverige för?

Hur man än vrider och vänder på det så har de stora vinnarna i Sverige de senaste 10-30 åren varit landets muslimer (invandrade eller nya generationens), och med den nya grundlagen tar islam ytterligare ett stadigare grepp om Sverige. Den nya grundlagen befäster mångkulturalismen, och spontant kanske man tänker alla kulturer, men den som noggrannare följt det svenska samhällets utveckling och de diskussioner som förts, förstår nog ganska snabbt att vad man egentligen vill är att skydda den muslimska kulturen i Sverige med dessa ändringar, åtminstone är det ett första steg till vad som troligen komma skall…

Islam växer så det knakar, det finns inga exakta siffror på hur stort islam är i Sverige idag, men det talas omkring 10% av befolkningen. Samtidigt har det traditionellt och historiskt sett kristna Sverige mer eller mindre övergått till ett pseudo-liberalt ateistiskt samhälle. Faktum är att det dröjer nog inte länge förränn islam är de facto den största praktiserade religionen i Sverige.

Man kan mäta religiontillhörighet på diverse olika sätt. Med praktiserade åsyftas i detta fall hursomhelst inte alla de som är medlemmar i Svenska Kyrkan bara för bekvämlighet eller traditions skull. En stor del av dessa varken värnar om eller känner till det judeo-kristna arv Sverige vilar på.

När Sverige avskaffas så är väl tanken att det skall ersättas av något nytt? Detta ”nya” benämner jag i denna artikel som ”Dhimmistan”.

När begreppet Jihad omnämns, tänker många på självmordsbombare och terrorattacker av olika slag. Jihad syftar förvisso bland annat på heligt krig mot ”otrogna”, men begreppet kan även innebära kampen att förbättra det muslimska samhället eller även på det individuella planet kampen att hålla kvar och stärka tron inom sig själv.

Vad innebär det då att ”förbättra det muslimska samhället”? Jo, att stärka islam inom samhället helt enkelt. Koranen har regler och lagar för det mesta och det är dessa som skall efterföljas eller stärkas. Vad menas så med ett ”muslimskt samhälle” enligt islams lära? Enkelt sett är ett muslimskt samhälle ett samhälle där muslimer lever, och då Jihad är en plikt enligt islams, så är det alltså en plikt för en god troende muslim att stärka islam inom det samhälle han eller hon lever i. Det spelar alltså ingen roll om man tillhör en minoritet inom ett icke-muslimskt samhälle. Enligt islams lära är världen gränsfri och nationsstater är inte intressanta.

Islam har som strävan att erövra den icke-muslimska världen, eller att stärkas inom vad Koranen skulle påstå vara ”svagt muslimska samhällen”. Ett annat namn för islam är ”fredens religion”. Viktigt att veta dock är att enligt islams lära har världen eller samhällen uppnått ”fred” först när Sharialagar råder och islam dominerar. Det är detta som menas med ”fred” och det är alltså denna ”fred” som en god troende muslim skall jobba för att uppnå.

Enligt Koranen har icke-muslimer tre konkreta val; konvertera, bli dödade eller leva i ett Dhimmistadie som andra klassens medborgare.

För att flytta fram islams position i ett icke-muslimskt samhälle som t.ex. Sverige krävs i stort sett två primära saker;

1) Att antalet muslimer ökar, och på så sätt öka islamiseringens legitimet och grogrund.
2) Att ha effektiva lobbyister som jobbar för islams framväxt.

I det svenska fallet så uppfylls första punkten genom den ständiga massinvandringen från muslimska länder, samt den höga naiviteten bland muslimer i förhållande till övriga befolkningen. Det är dock den andra punkten som är den viktigaste. Även om Sverige, med dagens utveckling, kommer att uppnå den procentgräns av befolkningen som krävs för att kunna klassificeras som en muslimsk stat, så skulle detta inte kunna ske eller vara möjligt utan hjälp av effektiva ”islam-lobbyister”. Det är dessa som ger redskapen för att islam skall växa, inte minst genom att ständigt jobba för att punkt 1 skall uppnås; alltså ett ständigt tillflöde av muslimer, i samband med ett ständigt förnekande och indirekta förtryck av t.ex. kristendomens existens.

Politiker, journalister, olika myndighetsrepresentater, ja till och med Svenska Kyrkan, är idag inget annat än dessa ”islam-lobbyister”. Dessa är dhimmis av högsta rang och har uppenbarligen inget annat mål än att bereda majoriteten vägen in till dhimmistadie.

Vad är då ”dhimmi” för något? Jo, som nämnt tidigare är det en icke-muslim (otrogen) som lever i ett apartheidliknande förhållande i ett islam-styrt samhälle. En dhimmi har mindre rättigheter, men på grund av sitt ”kontrakt” med den styrande muslimska klassen, dvs. att de t.ex. inte ifrågasätter islam eller styrelseskicket och inte heller gör något för att motarbeta detta, så har de åtminstone mer rättigheter än övriga icke-muslimer i samhället och på så sätt ”skyddas” dessa. En dhimmi skall betala en skatt, s.k. ”Jizya”, för att garanteras sitt dhimmistadie, sitt ”skydd”.

Hur kan man då få ett samhälle bestående av icke-muslimer att finna sig i ett sådant stadie av underordnad? Jo bland annat via Taqiya, en s.k. ”islamsk lögn”. Koranen förbjuder överlag lögn, men det är tillåtet om det gynnar islams framväxt eller om islam på något sätt är hotat. Det finns ju olika typer av hot, men generellt kan man tala om faktorer som på något sätt vill förminska islam inom ett muslimskt samhälle, och som nämnt tidigare så räknas alla samhällen där islam finns som sådana.

Lever vi då i ett ofrivilligt dhimmistadie påbjudet av våra ”islam-lobbyister” i etablissemanget?

Då etablissemanget så uppenbart vikt sig för islam, har de redan bestämt sig för att det är lika bra att förvandla hela befolkningen till dhimmis. Detta sker såklart utan att folket rådfrågats, men då islam-lobbyisterna i Riksdag och Regering tror att represenativ demokrati innebär att de har rätt att besluta om allt med eller utan folkligt stöd, så är detta inget att förvåna sig över. Kanske är tanken sådan att vi rentutsagt skall tänkas tacka dem? Vi har ju redan haft uttalanden från officiella håll som menar på att då vi själva kommer att bli i minoritet i framtiden, så måste vi redan nu anpassa oss och bereda plats åt nuvarande minoriteter (läs islam), för att försäkra oss om att dessa i sin tur skall behandla oss juste när dessa är i majoritet. Alltså har man redan skrivit på ett dhimmikontrakt i förskott för att ”skydda oss”.

Men vet våra styrande islam-lobbyister egentligen vad dhimmis är? Sanningen är att de vet knappt vad islam är. Hur kan detta komma sig? Jo; Taqiya och en bred inkompetens. Då våra politiker, mydighets-och organisationsfolk samt mediamänniskor inte är allt för smarta, så är det för mycket begärt att de faktiskt skall läsa ens en mening i Koranen. Samtidigt så matas de med Taqiya lögner och tror att allt är frid och fröjd.

Egentligen betalar vi redan Jizya, då vi påtvingat från styrande islam-lobbyisterna vid makten som försatt oss i ofrivilligt och omedvetet dhimmistadie, då vi som del av skatten betalar för islams framväxt. Vi betalar för ständiga inflödet av nya muslimer till landet, vi betalar för att de nyanlända ska få underhåll, vi betalar till föreningar och organisationer vars enda syfte är att sprida islam. Vad är inte detta annat än Jizya?

Det offentliga Sverige är inget annat än islams marionetter. Uttrycket ”Creeping Sharia” syftar på hur islamsk lag sakta men säkert tar över icke-muslimska samhällen. Idag har vi de facto parallella samhällen i Sverige som inte lyder under svensk lag, och vad gör det offentliga Sverige? De rättar sig efter detta. Det senaste är fallet där DO öppet nu stödjer att vi skall tillåta heltäckande slöja hos lärare, dvs. ett ytterligare steg mot legitimering av Sharia i Sverige.

Inom islam förklaras bland annat hur en kvinna har som ansvar att täcka sig offentligt inför främmande män utanför den egna familjen, för att inte riskera bli sexuellt antastad (eventuellt bli våldtagen). När det offentliga Sverige blundar för överrepresentationen av våldtäktmän med bakgrund i framförallt Mellanöstern och Nordafrika, och samtidigt propagerar för bärandet av detta klädesplagg, ja då kan man inte se det som en triumf för Sharia.

Det finns en missuppfattning bland många svenskar (skyll på propaganda från skola och media), att det finns ett agg bland muslimer mot judar pga Palestina-Israelkonflikten. Sanningen är att Koranen exklusivt påbjuder förföljelse och mord på judar. Judar är exklusivt utpekade bland alla otrogna inom Koranen. Vad gör då svenska myndigheter när judar förföljs i t.ex. Malmö och utsätts för övergrepp? Ingenting! Återigen så har Islam vunnit över svenskt rättsväsende!

Enligt Koranen skall homosexuella mördas, och antalet hatbrott mot homo-och bisexuella har ökat i och med tillökningen av muslimsk immigration. I Malmö mördades en ung homosexuell man i islams namn för ett par år sedan. Enligt svensk lag borde detta klassificeras som hatbrott, men inte när det gäller muslimska gärningsmän. Återigen har islam vunnit över svenskt rättsväsende!

Svenska Kyrkan som organisation arbetar intensivt med att islamisera Kyrkan i Sverige. Kristendomen skall förintas, islam skall införas; verkar vara mottot. Då svenskar förnekas egen identitet, historia och kultur så försöker man förminska det faktum att landet vilar på den kristna tron, allt för att låta islams övertag te sig mer naturlig. Och vad säger Koranen igen? Jo, att inga andra religioner skall tillåtas och islam skall ta över.

Egentligen behöver inte muslimer själva föra någon Jihad för att ”förbättra islam inom det svenska samhället”, islam-lobbyisterna gör i stort sett arbetet åt dem.

Frågan är dock; Vad vinner man på att förvandla ett framgångsrecept som Sverige till ett Dhimmistan? Det är något vi borde fråga herr Reinfeldt och resten av islam-lobbyisterna i riksdag, regering, media och myndigheter-organisationer.

Osmanska Riket försökte sprida islam till Europa, man lyckades i Bosnien och Albanien genom att alliera sig med dessa folkgrupper. Vi har nu en ny islamiseringsvåg i Europa och allting tyder på att Sverige blir det första ”nya” muslimska landet i Europa på århundraden, världens nordligaste muslimska land.

Fria Ordet

Källa: Politiskt Inkorrekt

DN

SvD

Att beskriva likheter och olikheter dem emellan – inte som upplysning för läsare och väljare i första hand, utan snarare att för sin arbetsgivare och sina kollegor visa upp något av sin analytiska förmåga om man nu tycker att man besitter den.

Det kan ju vara så att man i sina svagare stunder när tillvaron känns grå tvivlar på den saken, sin prestationsförmåga menar jag – att då via sin yrkesutövning få bedriva någon form av egenvård är väl både mänskligt och förståeligt, trots att man inte är någon nybörjare i branschen.

Nu kanske någon inbillar sig att det är DN:s Henrik Brors jag skriver om, men så är inte fallet. Spontana tankar dyker bara upp när jag till hälften läst vad Brors skriver och det slår mig att det är dags för både politiker och journalister att vässa sina slöa knivar – efter valet ligger förmodligen den goda väldoftande marinerade steken på bordet…

Alla inbjuds att ta del av den glada festen, även dom som försökt att manipulera, vilseleda och sprida lögner till det svenska folket om det svenska partiet Sverigedemokraterna.

4,3 procent i senaste mätningen från Skop – livet är en fest!

Nu ska jag i alla fall av ren artighet läsa resten av artikeln i DN om de två blocken…

Natten mellan fredagen och lördagen utsattes en före detta sverigedemokratisk kommunfullmäktigekandidat i Mariestad för en attack av den våldsamma vänsterorganisationen AFA (Antifascistisk aktion). Attacken bestod av en sönderslagen bil, flera knytnävsstora stenar inkastade genom fönstret samt  hotelser sprayade med färg på husfasaden.

Läs vidare

Detta utspelar sig i Göteborg, där de röda vänstersocialisterna har det lite jobbigt med den verbala kommunikationen.

Riksdagspartierna och media får ta på sig stor del av ansvaret för att piska upp stämningarna mot Sverigedemokraterna och legitimerar våldsverkarna att fortsätta sabotera och utöva våld på företrädare för ett demokratiskt politiskt parti.

När Mona Sahlin så sent som i veckan säger att hon kommer att göra allt för att förhindra SD att komma in i riksdagen så ger det grönt ljus för terroristerna, emedan Sahlin & Co tiger och samtycker.

Sahlin säger att hon aldrig någonsin, ingenstans, på några villkor kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna – Punkt! – som är ett nytt mantra för partiledaren från Nacka. För att förstärka sin egen självbild av pondus och auktoritet i den deklarationen, spetsar hon till det genom att tillägga, Aldrig!

Reinfeldt är inte lika tydlig i sin markering. Han inser att det kan uppstå en parlamentarisk situation den 19 september som innebär behovet av redan nu utarbetade alternativa lösningar, till skillnad från Sahlin som endast har låsningar genom sitt Aldrig. Här avslöjas skillnader i ledarskap och förmåga att tänka strategiskt.

Det finns fler dimensioner i politik och ledarskap.

Å ena sidan kan man säga att Sahlin är tydlig på ett sätt som inte kan missförstås, förutsatt att hon står för vad hon säger. Å andra sidan är Reinfeldt otydlig av taktiska skäl.

Han har på senare tid riktat budskapet till väljarna att de inte ska rösta in Sverigedemokraterna i riksdagen – att det inte skulle vara bra för Sverige av olika anledningar – vilket också Anders Borg understryker och det är inget uppseendeväckande med det.

Vid ett eventuellt scenario då Reinfeldt efter valet kommer att göra sig beroende av SD för fortsatt maktinnehav, så kommer han att påminna väljarna vad han sa före valet – nämligen att han varnade för att ge sin röst till SD.

På så sätt köper han sig fri från skuld när han blir kritiserad för att inte hålla vad han lovat angående samarbete med Sverigedemokraterna.

En lätt uppmaning till Sahlin och Reinfeldt -

Låt demokratin vara vägledande – då behöver inte Sverigedemokraterna vara ett bekymmer för någon av er!

Snarare en tillgång

För landet

För demokratin

DN DN SvD SvD

Dynamiten från Åkesson fick de båda tunga betongblocken i riksdagshuset att skaka i dess grundvalar. Det politiska och mediala etablissemanget hamnade i en akut kris – ett trauma – och här började karusellen snurra. Strategin för hur man från motståndarsidan skulle förhålla sig till Sverigedemokraterna blev angelägnare än någonsin, för man insåg när opinionsundersökningarna presenterades att Jimmie Åkessons artikel i AB också hade fått positivt genomslag.

Ta debatten med SD eller ignorera, låtsas att dom inte finns! Kalla dom rasister och främlingsfientliga! Ingenting hjälpte och paniken var påtaglig när det blev uppenbart att partiet skulle ha en god chans att komma in i riksdagen efter 19 september 2010.

Nu gick de sju riksdagspartierna samman och deklarerade att samarbete med Sverigedemokraterna var helt uteslutet och skulle inte komma på frågan. Man skulle göra allt för att SD inte skulle komma in i riksdagen och det blev en massiv förföljelse och ett motstånd från alla tänkbara håll och kanter, påhejade av alla som kände sig hotade av att de växande väljarsympatierna för Sverigedemokraterna blev allt mer påtagliga.

SVT beslutade att Sverigedemokraterna skulle hållas utanför partiledarutfrågningarna och slutdebatten inför valet. SD är det enda parti som inte inbjudits till Expressens valstuga vid Sergels torg. TV4 beslutade att stoppa valfilmen från att visas i tv-kanalen. Nu nekas SD att sända radioreklamen som skulle varit ett komplement till valfilmen.

Det blir tydligt för alla och envar som har vaknat hur media används för propaganda, manipulation och maktdemonstration för att sabotera SD:s valkampanj. Demokratin har med andra ord satts helt ur spel i landet Sverige som en gång i tiden var ett föregångsland, men det gick snabbt utför och idag ser vi ett tydligt exempel på hur ett demokratiskt parti tillsammans med flera hundra tusen väljare förvägras att göra sin röst hörd på samma villkor som andra.

Allt detta sker öppet och ogenerat framför våra ögon.

Att det synliggörs på det här sättet – i alla fall för den som är vaken – beror dels på att det är ett förvånansvärt grovt tillvägagångssätt som också får länder i vår omvärld att reagera på att demokratin i Sverige inte fungerar.

Det visar att vi har politiker och mediafolk med osedvanligt dåligt omdöme och som inte är pålitliga och som helt enkelt inte gör sitt jobb. Om de inte inser att deras maktfullkomlighet och odemokratiska sattyg kommer att slå tillbaka på dem själva en vacker höstdag, så bekräftar det bara deras egen dumhet.

Inte bara dom som tänker rösta på Sverigedemokraterna förfäras. Många röster hörs hur illa ställt det är med demokratin när politiker och mediafolk med sina usla metoder uppträder som om dom inte vore vid sina sinnens fulla bruk, om man säger så.

Hur det kommer sig vill jag berätta om en annan dag…

DN SvD

Det man nu håller på med är endast skenmanövrar syftande till att i rädsla och panik försöka ta udden av Sverigedemokraternas bestämda hållning till invandringsbromsen som en stor del av befolkningen delar, vilket kommer att leda till att SD träder in i riksdagen efter den 19 september förutsatt att valfusk inte avgör utgången.

Det tog emot att behöva erkänna misslyckandet med integration, men eftersom makthavarna inte är intresserade av integration i svenska samhället, så är även detta en skenmanöver i tron att vinna lojaliteter.

SD beskylls för att ställa grupper mot varandra, men motståndarna gör detta för att skyla sitt eget fula tryne – det tryne som tillhör samtliga riksdagspartier och dess förblindade medlöpare som är media, myndigheter, allehanda organisationer och sammanslutningar som ställer invandrarna mot svenskarna.

Därför ska Sverigedemokraterna bekämpas till varje pris eftersom dom är enda hotet mot att stoppa massinvandringen – massinvandring, vars enda syfte är att ställa kulturer mot varandra.

Mångkultur är den bästa av jordmån för att söndra och härska, vilket är vägen mot den globala världsregeringen och då ska både nationers och  ursprungsbefolkningens identitet och egen kultur förgöras. Att då försvara nationens suveränitet är att vara i strid mot ondskans lakejer som utgör sig för att vara landets beskyddare, men som i stället är landets förrädare i dess förblindade tillstånd med ögonbindel som det står EU på med stora bokstäver.

Räkenskapens dag kommer för de ansvariga även om de är omedvetna om sammanhangen i vilka de själva är involverade.

Så länge vi inte dras in i lögnens och svekens paradis, så kan vi lugnt fortsätta att hålla huvudet kallt och ge vårt stöd till Jimmie Åkesson och SD som står i fronten av hagel, stormar och bespottelse.

DN SvD

I valtider

Suverän valfilm!

DN

Nedanstående utdrag är hämtade från den här sidan och boken ”Exit Folkhemssverige” kap 9.

Boken i sin helhet finns för nedladdning – omfattande läsning, men väl använd tid så här i Sommarsverige och inför det stundande riksdagsvalet i september. Om någon av de nu aktiva politikerna kommer att resa sig ur soffan den stundande valnatten återstår att se.

Sättet att hantera flyktingfrågan har inte bara lett till en bedrövlig invandringspolitik. Det har samtidigt omintetgjort all normal opinionsbildning i frågan och därmed allvarligt skadat demokratin i landet. Landets massmedia och politiska ledning har i stor utsträckning befunnit sig på samma våglängd och samverkat för att lägga locket på. När de inte varit överens om tagen, är det media som angett tonen. Människor med avvikande mening har angripits och tystats med olika medel och media har för egen del friserat eller förtigit väsentliga fakta. Följden har blivit att den stora allmänheten saknar relevant information. Folk har inte alls klart för sig problemets vikt och dimensioner. Mörkläggning och desinformation till trots har allmänheten i opinionsundersökningar under åren opponerat sig starkt mot den förda politiken, ett uttryck för folkmeningen som de styrande totalt satt sig över.

”Redan i 1975 års beslut underströks betydelsen av att media informerade om invandring och invandrare så ”objektivt, korrekt och positivt attitydskapande som möjligt”. Motsägelsen kommenterades inte.
Det blev nu inte något bekymmer för regeringen. Redaktionschefer förbjöd sina journalister att skriva om jugoslaviska beskyddarligor och invandrare som bidragsfuskar och oppositionspolitiker hjälpte regeringen att i TV måla en problemfri bild av invandringen”.

Idag har den målarfärgen börjat flagna och fler kan se att det inte står rätt till i vårt land. Makthavarna får stå till svars för en invandringspolitik som har gått över styr och kanske ännu allvarligare – att tillsammans med media försöka dölja detta faktum.

Bengt Westerberg som tydligast visat att han inte vill sitta i samma soffa som sina meningsmotståndare, får stå som symbol för likasinnade idag som inte vill debattera invandringspolitiken med den som är kritisk eller av en annan uppfattning.

Efter nästan 20 år så beter sig makteliten – politiker och media – precis på samma sätt. Man vill inte sitta i samma soffa – man vill inte samarbeta, debattera eller förhålla sig anständigt till den som har en annan uppfattning eller som kritiserar invandringspolitiken.

Den dominerande ideologin i Sverige, som gjorts allenarådande med hjälp av kraftigt verkande nedtystnings- och förtryckarmekanismer, är en totalitär ideologi, där eliterna tagit avstånd från det nationella i nationalstaten. Det som återstår är en politisk elit som, tillsammans med en kulturell elit, härskar över en etnisk mångfald, som ständigt ökas på med nya invandrare. Problemet är att den etniska grupp som betecknas som svenskar underförstått anses vara nationalister och, som en slutsats därav, blivit betraktade som rasister. Ingen öppen och saklig debatt har tillåtits i Sverige och föga överblick har skapats över de problem, som denna förvandling av relationerna mellan väljare och valda har medfört. Störst energi har tvärtom ägnats åt att peka ut statens fiender, vilket per definition är de som inte delar den statligt proklamerade, mångkulturella ideologin.

Att som Bengt Westerberg gjorde, resa sig ur soffan och gå ut bakom kulisserna – bli tjurig för att ett icke för honom önskvärt demokratiskt valt parti kom in i riksdagen – är inte så svårt, men att som många krävde att han som med sitt skyhöga arvode som styrelseordförande för Röda Korset skulle lämna posten i en organisation som kritiseras för alla möjliga oegentligheter, det är inte att tänka på. Kritiken avfärdade Westerberg via obegränsat utrymme på DN Debatt som felaktig och kränkande.

Det e’ inte lätt att va’ ödmjuk när man e’ felfri som jag…

Exit Folkhemssverige – En samhällsmodells sönderfall

Författarna:

Ingrid Björkman
är docent i litteraturvetenskap och har sedan 1980-talets början bedrivit utvecklingspolitisk forskning i Afrika. Projekten, som gällt den inhemska kulturens roll i den sociala och politiska utvecklingsprocessen, har stötts av Styrelsen för u-landsforskning.

Jan Elfverson
är civilekonom och fil lic i statsvetenskap. Han har arbetat som lärare och varit verksam som ägare och företagare i ett medelstort industriföretag med omfattande internationella affärskontakter.

Jonathan Friedman
är samtidigt professor i socialantropologi vid Lund universitet och Directeur d’études (professor) vid Ecole des Hautes Etudes en Sciences Sociales i Paris. Bakom sig har han en omfattande forskning rörande frågor om kulturell identifikation ställd i relation till globala ekonomiska och politiska processer. Bland det han publicerat inom detta ämnesområde kan ett par titlar från senare år nämnas: Cultural Identity and Global Process och Globalization, the State and Violence. Friedman är amerikansk medborgare.

Åke Wedin
är docent i historia och har bl a varit chef för Arbetarrörelsens arkiv i Stockholm och regionalrepresentant i Latinamerika för Byggnadsarbetarinternationalen. Han har dragit upp riktlinjerna för en gemensam biståndsorganisation för LO och TCO och varit chef för dess biståndssekretariat. Han har för olika fackliga, humanitära och kooperativa organisationers räkning ansvarat för uppläggning och utvärdering av svenska och utländska utvecklingsprojekt i Latinamerika.

SvD SvD DN

Ovanstående blev för mycket för DN som i vanlig ordning censurerar när innehållet inte faller dem i smaken.

Fyra raketer från Gaza mot Israel, skriver DN den 25 juli. (TT)

DN – den felande länken…

Sedan början av året har omkring 90 raketer eller granater skjutits mot södra Israel. (TT)

Förutsättningarna för att hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen var just att frågan om invandring inte skulle lyftas varken i tv-debatter eller få utrymme i media.

Det var upplägget och så var det tänkt. Trots att man utestänger SD från både partiledarutfrågningarna och slutdebatten i SVT, så kvarstår ändå att frågan om massinvandringen till vårt land är den mest debatterade – inte i gammelmedia eller offentligt i riksdagshuset (kanske i korridorerna och garderoberna) – på nätet, på arbetsplatserna och hemma i stugorna diskuteras det flitigt och det är det som är av betydelse.

De verkliga valstugorna finns redan och det är köket och vardagsrummet hemmavid, där de för Sverige så viktiga och avgörande frågorna för framtiden diskuteras eller funderas över.

Där avgörs också hur det politiska och parlamentariska läget kommer att se ut efter valnatten och fram på småtimmarna. Den politiska och mediala eliten som tror sig spela i den högsta divisionen trodde sig själva vara så kvalificerade och smarta att de skulle genom en egen agenda kunna påverka och bestämma valutgången i september.

De får gärna inbördes i sitt slutna system debattera sina frågor, men faktum kvarstår att stora delar av svenska folket har vaknat och insett att det inte står rätt till i landet och hyser därför ingen större tilltro till de etablerade riksdagspartierna. Det är detta som resultatet av valutgången kommer att visa.

”Vi som kämpar för tolerans och öppenhet…” skriver Cecilia Malmström och Jasenko Selimovic i sin debattartikel i GP, men det rimmar ganska så illa med tanke på alla dörrar som varit stängda och slutna för vanligt folk under flera årtionden för att dölja sanningen om den svenska invandringspolitiken.

”Ett slutet samhälle blir snabbt intolerant…” (Malmström/Selimovic)

Så sant som det var sagt…

/ Inspirone

När det är september månad kan det mycket väl vara så att osäkerheten och otryggheten i det eventuella finansiella kaoset gör att det inte är läge eller ens lämpligt för ett oprövat splittrat rödgrönt vänsterexperiment att ta över regeringsmakten.

Lägg där till att vi kanske redan denna sommar får se det stora utbrottet i Mellanösternkonflikten, vilket kommer att påverka oss mer än allt annat. Därför är min gissning att riksdagsvalet hemmavid kommer att präglas mer av läget i omvärlden än de guppande ankorna i vår egen lilla damm.

”Historiskt har inget block i modern tid lyckats vända ett så stort underläge i aprilmätningen före valet”. (DN)

Historien – den var då. Nu lever vi i en annan tid där allt kan förändras på ett ögonblick, så glöm statistik och opinionsundersökningar. September 2010 kanske inte alls kommer att se ut som vi föreställt oss.

Varken i Sverige eller i övriga världen.

DN

SvD

CB

-  Sverigedemokraternas framgångar

-  de nya mediernas framgångar

-  att allt fler ifrågasätter Expressens trovärdighet

Nu ska man minsann ge igen genom att skriva om moskéer och muslimer.

Oj oj, Ledarredaktionen på Expressen!

Invandringspolitiken är viktig för många väljare i Sverige även om media och makteliten försökt inbilla någon att det är en ickefråga inför valet. Kampen mot brottsligheten och rättvisa för pensionärerna är frågor som är nödvändiga att ta itu med.

I det konfliktfyllda och otrygga samhälle som vi ser vuxit fram under decennier, så är SD:s trygghetslinje helt rätt och behövs nu mer än någonsin tidigare i vårt land. Här blir Sverigedemokraternas politik tydlig.

Tiden är förbi då Sverigedemokraterna behöver förklara eller försvara sig mot allehanda lögner. Allt fler inser att SD:s politik är nödvändig för det här landet och i samma takt ökar också sympatierna, vilket är enkel logik.

Sverigedemokraterna är det parti som vågar stå upp för Sverige och svenska värderingar. Det gillas av allt fler!

Som sagt – vågmästarrollen…

SvD

DN

”Därför hjälper det inte att ifrågasätta SD:s trovärdighet, problemet måste kapas vid roten. Först när dessa folkhemspopulistiska föreställningar på allvar ifrågasätts av ledande politiker och massmedier, finns chans att stoppa fenomenet Sverigedemokraterna.

Kanske är det för sent att förhindra att de kommer in i riksdagen 2010, kanske inte. Men den utmaning partiet utgör försvinner hur som helst inte på valdagen. Den här folkhemspopulismen måste bekämpas, alldeles oavsett om dess främsta företrädare klarar fyraprocentsspärren den här gången eller inte”.

Markus Uvell
opinionsanalyschef, Svenskt Näringsliv

Ännu en frustrerad artikel – eller rubrik rättare sagt – på DN, som redan är kapad vid roten och som inte lämnar tillstymmelse till att lyfta ögonbrynen.

Däremot gott folk – med ett småleende beger jag mig nu ut för att njuta av den svenska vårsolens glans.

DN

Men vad hände egentligen? Vi har fallit som en sten i välståndsligan, folket jobbar i ihjäl sig och mår dåligt, medan över en miljon människor går sysslolösa. Ungdomarna kommer inte in på arbetsmarknaden; fackens maffialiknande metoder, LAS och andra uteslutande regler och dogmer håller utvecklingen tillbaka. Våldsbrottsligheten är skyhög, våldtäktsligan i Europa toppas av Sverige med råge.

Något hände uppenbarligen i 1970-talets början. 1968 var året då 40-talisterna stod på barrikaderna och skrek ”ner med kapitalismen”. Man efterlyste ”solidaritet med världens folk” (Sverige = alliansfritt!!!), ”ner med USA”, ja i stort sett ”ner med allt”. Åter igen, vi bodde alltså i ett blomstrande välståndsland. Vad ville de egentligen? Man ville ha, inte socialdemokrati, inte ens socialism. Det var Marx som var Gud och Mao hans profet. Man kan verkligen undra hur en generation som så ivrigt proklamerade för öppenhet, medvetenhet och kampfronter, kunde beundra kommunistiska diktaturer.

Nåväl, 40-talisternas högt uppskruvade megafoner skapade det vi idag kallar för ”välfärdsamhället”. Ett system som har givit oss världens största offentliga sektor med världens högsta skatter, utarmande av företagskulturen, där alla måste jobba för att klara av att betala alla skatter och avgifter. Där makten över det egna livet har krympt till en valnöts storlek. När båda föräldrarna jobbar lämnas barnen in på dagis, ett slags förvaringsanstalt i Alva Myrdals anda. Barnen blir vilsna och otrygga över att splittras upp i så många ”uppfostrare”. Svenska barn mår i ett internationellt perspektiv ovanligt psykiskt dåligt. I andra länder varnar man för att ta efter det svenska exemplet.

Den egna ekonomin är otillräcklig och barnfamiljer är därför en stor massa bidragstagare. När inte den egna ekonomin räcker till, tar bidragssystemet vid. Man betalar sålunda först in 60% av all inkomst (kommunal, statlig skatt + arbetsgivarens utgifter för att ha folk anställda), för att sedan begära tillbaka en del av denna. Byråkratin är därför ofantlig, 5-600 myndigheter (inget vet, jag har kollat), kollossen på lerfötterna vet inte vad som är början och vad som är slutet, vad någon av händerna sysslar med.

Och så på detta: invandringen. Från sjuttiotalets början till idag, har Sverige tagit emot bortåt 1,5 miljon nya invånare. De senaste åren har invandringen legat på c:a 100.000, mestadels anhöriginvandrare. Den internationella solidariteten innebar alltså att vi har infört svängdörrar in i landet. Intressant nog så sammanfaller byggandet av bidragssamhället med denna extrema befolkningstillökning. Man kommer ofta från länder i Mellanöstern, majoriteten är muslimer. Asylskälen är ofta mer än tveksamma, man tar sig hit via människosmugglare och betalar bortåt 100.000 kr för en resa hit. Inga fattiglappar således. En frapperande del av dessa människor kommer aldrig in i det svenska samhället. Mindre än 50% går och lär sig svenska på SFI. Man bildar egna enklaver där man lever i stort sett som man alltid har levt, bara lite mer strikt, eftersom man tenderar och bli mer fundamentalist än i hemlandet. I vissa grupper, t ex irakier och somalier är arbetslösheten 70-80%. Lärare på skolorna med mycket invandrarbarn hävdar att dessa inte har den minsta lust att bidra med en fena till det svenska samhället. Istället åtnjuter man frukterna av 40-talisternas idealsamhälle. Media frossar numera i hur ”frustrerade” invandrarna är på det svenska samhället och att man tar ut det hela genom att bränna ner förorterna. Invandrare i både första, andra och tredje generationen är för övrigt kraftigt överrepresenterade i brottsligheten.

Och det är alltså detta som är det mångkulturella samhället. Det största problem vi har i vårt land. Och ingen får prata om det. Gör man det är man rasist och kan bli av med jobbet.

Robert Putnam har publicerat flera rapporter som pekar på samma sak. Mångkultur medför ett allt tystare, otryggare, instabilare och normupplöst samhälle. I slutändan upphör samhället att kunna upprätthålla fasaden som demokrati. Han pekar på värdet av homogenitet och och en enad nationell identitet som grundvalar för att allt ska fungera.

Men i Sverige ryggar makteliten för sanningen. Jag är säker på att man ligger på kvällen och smygläser Robert Putnam och håller med i varje stavelse. Men här slår försvaret till; oönskade impulser måste omedelbart förpassas till sin mörka bakgård. I det öppna ljuset blir man därför en stark förespråkare för det man innerst inne känner är fel. Detta fenomen kallas reaktionsbildning på psykologspråk.

Och dessutom bär Sverige på gamla försyndelser. Neutralt och alliansfritt stod vi pall för Hitler. Men vad kostade detta? Vi höll tyskarna om ryggen, hade diplomatiska och idrottsliga förbindelser med dem och lät soldaterna passera genom landet för att de lättare skulle kunna anfalla våra grannländer. Grannar som vi för övrigt kastade ut när de kom och bad om vår hjälp. Den svenska solidariteten har uppenbarligen sina brister.

Men med krigsgenerationen, 40-talisterna kom så vår chans att lätta på skuldbördan. Och här står vi nu idag. Med skägget i brevlådan men utan att ha fått ut ändan ur vagnen. Vi är förnekelsens folk och likt alkoholistens envisa försvar för att få dricka, tror vi det gör oss goda att blunda, räkna till tio och prisa välfärdssamhällets lågvattenmärke: mångkulturen.”

Maj Grandmo

/Artikeln publicerad på Newsmill 2010-04-09

…men har både censurerats och nu senast raderats från Newsmill.

K o l l a p s  med rödbetor på Newsmill – sajten som sjönk ner i dyn – och så var sagan slut!

Den lilla ork som finns kvar ägnar man nu åt att förfasa sig över alla ”rasistiska och främlingsfientliga kommentarer” – en definition som DN flitigt använder för åsikter som inte passar in på Dagens Dumheter.

”Sverigedemokraterna har i många av årets opinionsmätningar passerat riksdagsgränsen. Den ekonomiska utvecklingen med ökad arbetslöshet är troligtvis en viktig orsak, tror Christoph Andersson. Men också de nya kommunikationsvägarna”.

Den pågående massinvandringen och dess negativa konsekvenser är en av orsakerna till Sverigedemokraternas ökade sympatier. Den öppna kommunikationen ökar medvetenheten för detta faktum.

Motsatsen är att lägga locket på – eller den blöta filten, om man så vill.

Som man ligger får man bädda!

Den där revolvern…vad håller ni nu på med?

Dagens Dumhet – alla kategorier!

”Men (som somliga av er kanske har märkt genom åren ) är jag inte politiskt korrekt. Och sanningen är (enligt min uppfattning) att raseri-tsunamins viktigaste orsak är att Sveriges invandringspolitik är ett stort och farligt misslyckande. Vanligt folk vet det mycket väl men har fått vänja sig vid att så får man inte säga. Vi har tillåtit att ghetton bildas – från Södertälje till Landskrona. Vi har tillåtit ”nysvenskar” arbetslöshet och därmed bidragsberoende i mycket större utsträckning än gamla vanliga svenskar. Vi har tillåtit rädsla, misstänksamhet och ibland fiendskap växa fram mellan ”oss” och ”dom” ( sak samma vilka oss och dom). Varför brinner så många skolor? Varför blir fler och fler kvinnor våldtagna? Varför behöver brandkåren polisskydd i Rosengård”?

Det är fullt normalt att känna vrede, hat och ilska, vilket också är var och ens ansvar att hantera.

Ingen journalistkår, media eller annan maktelit ska bestämma över våra känslor, tankar eller åsikter – punkt!

DEN TIDEN ÄR ETT MINNE BLOTT!

DN med flera – det är bara att gilla läget!

Muren har fallit

Ceremonin vid avslutningen ska enligt anmälan ha varit exkluderande mot elever av annan trosuppfattning än den kristna och därför ”Brott mot regelverket”. Örnsköldsviks kommun ska nu yttra sig i frågan.

Återigen ska skolavslutningar ifrågasättas och enstaka individer eller grupperingar känna sig kränkta. Är det inte mot innehållet så är det mot att man måste tillbringa en timma i en kristen kyrka.

Det framgår inte, men jag utgår ifrån att det också i det aktuella fallet är muslimer som inte accepterar de svenska traditionerna – en anmälan görs långt senare och anmälaren menar att prästens ord på avslutningen skulle haft religiösa inslag.

Prästen Lennart Kempe, vida känd för sina uttalanden i Uppdrag Granskning, låter förbluffad när Aftonbladet läser upp anmälan.

– Jag förstår ingenting. Deras påstående låter horribelt. Jag fattar inte vad som skulle varit kränkande med att säga välkommen och att presentera skolans programpunkter. Jag är ju bara skolans konferencier.

/ Finns anledning att återkomma om det här fenomenet vid ett senare tillfälle.

”Det vördnadsbjudande intryck som den store ledaren ger i sina anspråkslösa kostymer är en stor inspiration, heter det. Kostymen består en blixtlåsförsedd jacka med matchande byxor, vanligen i en beige färg eller i blågrått. I artikeln citeras en fransk modeexpert: ”Kim Jong-Ils mode, som nu sprider sig snabbt över världen, är något som aldrig tidigare har inträffat i världshistorien”, säger experten”. (DN)

____________________

Så där i förbigående kan nämnas att det finns tecken på att kommunistregimen är på väg att kollapsa. Studio Ett

I Nordkorea avrättas den som använder kinesiska mobiltelefoner. En avrättning har redan skett för det tilltaget. I höstas avrättades en hög tjänsteman, anklagad för att vara ansvarig för landets valutakaos.

Mode i media och dessa kommunistregimer…

Klä upp dig, Ohly!

Varför undviker motståndare att debattera med Jimmie Åkesson och varför vinner han den? Svaret ligger i frågan – man undviker att debattera med Jimmie Åkesson för man vet att man förlorar. Tappa masken eller ansiktet vill man ju inte göra som några har erfarenhet av och speciellt inte mot en partiledare för Sverigedemokraterna.

Att ingen vill debattera invandringspolitik är känt sedan tidigare och detta är givetvis en av anledningarna till att man undviker den debatten med SD:s partiledare.

Att debattera politik är ingen tävling – det är dags att se allvarligt och seriöst på tillståndet som råder i landet. Debatten med Jimmie Åkesson är därför viktig eftersom han ikväll klargjorde att han är beredd att ta ansvar för landet.

Jimmie, du klarade utfrågningen alldeles galant hos Adaktusson!

Ian, du skötte dig också bra förstås!

- När vi fick nys om fallet i Växjö tog vi direkt kontakt med våra kollegor där och bad om en DNA-jämförelse med det DNA-prov vi har från mordet i Göteborg 2005, säger Thomas Fuxborg, presstalesman vid polisen i Västra Götaland, till DN.se.

Polisen ska också DNA-testa den mordmisstänkta kvinnan för dubbelmordet i Linköping hösten 2004. Då knivmördades en åttaårig pojke och en 56-årig kvinna på Åsgatan, rapporterar Sveriges Radio Östergötland.

Kanske att utredarna också ska ställa frågan till den 34-åriga kvinnan var hon befann sig vid tiden för Arbogamorden. Min tanke har alltid varit att den nu dömda Christine Schürrer utnyttjade en medhjälpare för sitt eget hämndmotiv.

Rättssystemet kanske inte är mottaglig för den tanken för tillfället, så vi ska nog ligga lite lågt tillsvidare.

Se två tidigare inlägg angående Schürrer från september 2008 här >> och här >>

DN, SvD, SvD

Alla reagerar vi på olika sätt på det som berör oss mest, men att öppet uttrycka sin avsky och vad man innerst inne känner för den här gärningsmannen är tabu – det får man inte säga med risk för att man blir uthängd som rasist eller främlingsfientlig. Att i gemensam grupp få säga sin hjärtas mening skapar större rubriker än själva händelsen som är orsaken till den avsky som många tänker, tycker och vågar säga.

Här ser vi ett bra exempel på hur media bestämmer hur vi ska reagera, hur vi ska känna och hur vi ska bete oss inför det värsta av brott där en äldre svensk kvinna blir ihjälslagen utanför Hemköp i Landskrona. Vi kan vara glada för att de som går samman och uttrycker sin förtvivlan inte tar saken i egna händer och ger sig ut på stan. Att inte förstå att människor reagerar och har ett behov av att uttrycka sig inför det fruktansvärda – att inte förstå eller belysa detta också ur den aspekten, visar också på vilken bräcklig grund vårt samhälle vilar på.

Att uttrycka sin avsky mot gärningsmannen för att han slagit ihjäl en annan människa är inte vedertaget i mediala sammanhang. Det måste man tydliggöra i sin blaska eller i televisionens nyhetskanaler, genom att flytta fokus från gärningsmannens primitiva beteende till ett mer i min mening civiliserat och normalt beteende på Facebook. När reporterns mikrofon sträcks fram mot gemene man på gatan, så ställs frågan på ett särskilt sätt för att få det förväntade korrekta svaret som då kommer att handla mer om hat och motsättningar – inte gärna om själva händelsen.

Den galne gärningsmannen uttrycker sitt missnöje mot att någon ber honom flytta sig från en handikapparkering, genom att först misshandla en äldre man för att sedan misshandla hans fru så att hon sedan avlider – denna reaktion ses mindre allvarligt på än att folk kommunicerar sin avsky via nätet på just denna händelse.

Snacka om proportioner!

Vill man säga sin mening så ska man göra det. Om man då blir kallad för rasist, vilket är ett sätt som används för att förhindra oliktänkande – ja, om man då blir kallad rasist eller främlingsfientlig – vad gör det egentligen…? Viktigare är att få ha sina åsikter och få uttrycka dom, än att någon annan ska tala om vad och hur man ska tänka och tycka och vad man får säga.

Snacka om perspektiv!

Fenomenet att gå samman i grupper som på Facebook till exempel och tala om vad man har att säga och som vi har kunnat se mer och mer på senare tid och som blir allt vanligare – det har inte media med att göra överhuvudtaget. Att vi ser detta nu hända beror på att medvetenheten ökar när en massa sunda tankar och åsikter går kors och tvärs över Internet, i motsats till en ensidig tolkning av verkligheten som media tutat i oss under många långa mörka år. Medias monopol på sanningen och rätten att styra våra åsikter håller på att luckras upp och kommer snart att vara ett minne blott. 

Att vi ser detta hända nu beror på att medvetenheten skapar lust, engagemang och kraft att reagera och att agera för ett mänskligare och friskare samhälle. Det är detta folk ropar ut på Facebook, eller talar tyst om på stan eller hemma vid köksbordet.

Medvetenhet – den förlösande kraften!

En sak till – det tutas hela tiden i oss, att om vi säger vad vi tycker om ett allvarligt våldsbrott där gärningsmannen är en invandrare, som nu i Landskrona, så skapar det allt större motsättningar och konflikter i vårt samhälle. Det är lögn. Att det är polis och rättsväsendet som ska hantera brottsutredningar med eventuella påföljder och domar är en självklarhet, men ingen ska behöva tassa på tå eller vara tyst inför en enskild kriminell eller brutal händelse bara för att någon påstår att det kränker alla andra med invandrarbakgrund som är oskyldiga.

Förresten – om det nu är tabu att uttrycka avsky och vrede mot någon som dödat en äldre kvinna – mot vem ska den då riktas om den ändå finns där och om man inte vänder den inåt? Kvar står gärningsmannen. Han är bakom lås och bom så därför kan han känna sig ganska så säker. Med andra ord är det inte så farligt och dramatiskt att få uttrycka sitt hat och sina känslor.

Om politiker och media hade tillåtit en öppen debatt och dialog kring hela invandringsfenomenet utan att lägga locket på, så är jag övertygad om att vi inte hade sett de våldsamma reaktionerna kring händelsen i Landskrona.

Här har riksdagspartierna och tidningsredaktionerna med flera något att lära sig. Att inte inse eller nonchalera konsekvenserna av slutenhet och att inte debattera öppet om invandringspolitiken är både oansvarigt, omdömeslöst och ett svek mot alla i detta land – oavsett om vi är födda här eller om vi invandrat.

Ni har sagt att frågan om invandring och integration inte kommer att vara en stor fråga inför valet i september. Nej, det må så vara, men reaktionerna nästa gång vi ser det brutala våldet utspela sig någonstans i Sverige, kommer att bli desto större.

Kom ut eller kom in, vilket ni vill – till verkligheten!

Newsmill

Ulf Nilsson

Jan Milld

SvD, SvD, DN

Här kan ni se TV8:s förpresentation av morgondagens program.

På frågan om det inte gynnar SD om de får plats i medierna svarar Adaktusson:

”Det är en effekt som inte är mediernas ansvar. Vårt ansvar är att granska de partier som ställer upp i valet och Sverigedemokraterna har representation i ett stort antal kommuner i landet”.

En korkad fråga fick i alla fall ett sansat och klockrent svar av programledaren.

Detta fick genast en annan bloggare att ta tillfället i akt och skriva om stollen Bojerud >>, där man i första hand ska läsa kommentaren från Stellan:

I sitt senaste inlägg skriver Stellan Bojerud:

”Jag var kompanichef i sex år. Under de åren funderade jag aldrig över soldaternas etniska ursprung. Det ingick inte i arméns och livgardets kultur. Alla var lika. Men nu lider jag av medias stämpel att jag är nazist, fascist, rasist och främlingsfientlig. Fastän jag vet att dessa tillvitelser är fullständigt grundlösa så smärtar de mig ändå”.

Stellan Bojerud är ett bra exempel på hur man på ett smidigt och vänligt sätt avväpnar en motståndare, men så har han ju också gedigna erfarenheter inom försvar, som yrkesmilitär och mycket mera – men för den skull gör det nog inte mindre ont när man blir sårad – eller kränkt.

Vad Stellan Bojerud också talar om för dom som inte förstår eller vill förstå är, att man inte per automatik är nazist, fascist, rasist eller främlingsfientlig bara för att man är Sverigedemokrat.

Trots allt våld som nu utspelar sig i Landskrona, Södertälje, Växjö och i andra delar av landet så går livet ändå vidare för de flesta. Kanske att Sverigedemokraternas väljarstöd för deras politik kan vara en början på att våldet och konflikterna i samhället som de flesta är så innerligt trötta på, kommer att kunna bromsas upp.

Att skriva om både den tragiska händelsen och Sverigedemokraternas väljarstöd i samma mening känns helt naturligt och ingenting konstigt alls. SD har ju beskyllts i media för att göra partipolitik av den tragiska händelsen och göra den mördade kvinnan till martyr, vilket bara är en i raden av bisarra påhitt i tron att man på det sättet ska få folk att vända sig emot SD – en medveten strategi, vilket innebär att det är media och ingen annan som står för hetsen – och lögnen.

Nu blir det ytterligare en manifestation för att människor ska få visa sin avsky för det brutala våldet och framför allt misshandeln och mordet i Landskrona. Kanske att 2010 blev året då denna manifestation inte bara blev en manifestation, utan året då det vanliga folket tydligare manifesterade sin vilja att det nu får vara nog med våld och konflikter.

Att manifestera – att visa eller uttrycka sin vilja mot eller för något man önskar eller tror på och att sätta ned foten och säga stopp, får lov att göras även utanför och efter en organiserad och gemensam manifestation – när allt blir vardag igen på gator, torg och parkeringsplatser.

Väljarna vänder inte SD ryggen!

Av den senaste opinionsundersökningen kan vi konstatera att medierna vid förra mätningen hade lite för bråttom när dom antog att det nu var över för Sverigedemokraternas framgångar och det ihållande väljarstödet. Ska vi vara riktigt sanningsenliga och uppriktiga så är det alla redaktioners önskedröm nummer ett på listan att SD-sagan ska vara över – för alltid.

Tvärtom så ökar nu stödet för det enda parti som värnar om de svenska värderingarna, vilket var för många en trevlig och glad överraskning och lite extra bonus till den glada påsken som vi firar, även om den fylldes av både glädje och lidande.

Precis som påskens budskap.

SvD

YA

DN

SvD

Har alltid röstat borgerligt och därför stod hoppet nu om ett öppnare samhälle med större individuell frihet och kanske lite positivare och förnyad energi med en ny regering, utan att för den skull ha några större förväntningar på förändring.

Under de senaste åren har jag då och då tänkt på det allt stökigare samhället med förstörelse av allmän och privat egendom, kriminaliteten, det ökade våldet mot både yngre och äldre oskyldiga människor och allt fler som blivit offer – antingen dödade eller svårt skadade, fysiskt eller psykiskt, tillika med det trauma som drabbar anhöriga och närstående. Denna oro i samhället som många idag känner som en följd av ovanstående, har liksom smygit sig på och allt elände har blivit som en slags norm och anpassning till den övriga strukturen i samhället.

Svenskar är ett tålmodigt folk och vi är tacksamma för det lilla – vi opponerar oss inte i onödan över orättvisor och det vi tycker är fel håller vi hellre inom oss för att inte skapa konflikt. Så ser också omvärlden på oss, men frågan är om vi ser det själva. Jag tror att många håller med mig om att vi har stått ganska handfallna inför den tilltagande förstörelsen och nedbrytningen av vårt samhälle och då menar jag både bokstavligen och andligen.

Vi ser ett alltmer förslappat samhälle som inte längre bygger på moral, normer och sunda värderingar – överskridandet av alla gränser är det som gäller och det är lika med ett samhälle i förfall där trygghet, värdighet och mänsklig gemenskap viker av i samma takt.

I oktober 2009 skrev Jimmie Åkesson sin artikel i Aftonbladet som för mig kändes mer förlösande än den borgerliga valsegern 2006. Tystnaden var bruten, bilden klarnade och jag kunde tydligare se och förstå mångkulturens verkningar och konsekvenser. Islams utbredning i Sverige och Europa började intressera mig allt mer och jag insåg att det inte var en positiv utveckling  – snarare destruktiv och förödande.

Att sätta något hopp till våra makthavare att kunna motverka denna utveckling är inte till att tänka på eftersom dom blundar för vårt land och för oss som bor här – dom försöker få oss att tro att invandringspolitiken inte är någon stor fråga – nej, den är inte stor för den som inte vill erkänna misslyckandet med massinvandringen. Om den frågan är viktig eller betydelselös är inte att avgöra, varken för Sahlin eller Reinfeldt – det bestäms av väljarna i september.

Det har hänt mycket sedan Åkessons artikel och allt fler vågar uttrycka sina invandringskritiska åsikter utan att behöva tvivla på om man är främlingsfientlig eller rasist. Dessa epitet används bara numera av dom som fruktar att Sverigedemokraterna ska komma in i riksdagen, så det är vid det här laget uråldriga uttryck som inte längre kan sättas i samband med åsikter vad gäller det som har med invandring, asyl eller flyktingpolitik att göra.

Idag finns bara en allians – den oheliga alliansen eller regimen som består av de två tunga betongblocken som tillsammans gör allt för att sätta de demokratiska reglerna ur spel, genom att avvisa, vända ryggen och sprida lögner om ett demokratiskt parti vid namn Sverigedemokraterna. För mig innebär det att dom vänder ryggen också mot mig och hundratusentals andra medborgare i landet Sverige. Spelar ingen som helst roll – jag kommer att vända dem ryggen när jag lägger min röst på det enda parti som värnar om nationen, om dess historia, traditioner, kultur och allt som vi identifierar oss med.

Många med mig tror jag undrar varför etablissemanget lägger ned så mycket möda och kraft på att misskreditera (granska är en annan sak) Sverigedemokraterna – ett relativt än så länge litet parti som man tycker inte borde vara något större hot mot den kolossala 7-klövern och media som ofta är deras medlöpare. Det finns dock undantag bland enskilda journalister. Eftersom SD varit ensamma om att påtala invandringens och integrationens  misslyckande, så är det just detta tabubelagda område som blivit den stora stötestenen som ingen får vända på. Om SD inte haft denna fråga på dagordningen, så hade allt varit frid och fröjd – för de sju systrarna – och den panikångestfyllda hetsjakten mot Sverigedemokraterna hade inte funnits där.

Så, det finns säkert flera skäl till att man inte vill se SD i riksdagen, men låt mig bara nämna två tänkbara orsaker -

1) Den ohejdade massinvandringen med en misslyckad integration har gjort att det här landet fått slagsida. Socialt, kulturellt och ekonomiskt, inte minst. Gigantiska summor pengar har skyfflats ut på någonting som inte gett något bra resultat. Ger mig inte in i statistik eller redovisning av kostnader – det finns andra som gör det bättre. Detta kommer också fram i ljuset om eller när SD kommer in i riksdagen. Av den anledningen vill man heller inte inför valet debattera med Jimmie Åkesson eftersom han är obekväm och säger obekväma sanningar.

2) Kanske ännu allvarligare är den tilltagande svenskfientligheten, föraktet mot den vanlige svensken och svenska värderingar – från våra politiker. Det är det som kallas landsförräderi. Det här landet kommer sakta brytas ned så att gränserna kan suddas ut och vi blir i stället utlämnade till att surfa på den stora och djupa globala oceanens vågor utan mening eller mål – så ska vi kontrolleras och hållas i schack i ett allt mer konfliktfyllt mångkulturellt samhälle. SD värnar om motsatsen och därför är dom också det stora hotet mot etablissemangets maktposition vars grundvalar kan vara på väg att rämna och falla sönder.

Detta är min egen lilla betraktelse och kanske någon känner igen sig i den och tycker som jag att det är angeläget att få ordning på det här landet innan det är för sent. Ibland hör man röster som säger att nu lever vi i en global värld och vi kan inte gå tillbaka i vår historia och tro att allt ska bli som förr. Nej, det är heller inte det som är meningen, men vi kan värna om vår nations suveränitet – vi kan och bör se om vårt eget hus annars kommer någon annan att göra det åt oss och det blir inte så lyckat, tror jag…

Kan känna stor sorg i hjärtat å di gamles vägnar, som plöjde i den svenska myllan och slet för sin egen överlevnad och för att generationer efter dom skulle kunna leva ett drägligt liv. Nu kommer belöningen och erkännandet i form av en hundralapp till i portmonnän samtidigt som de ser det samhälle dom byggde upp sakta förfalla inifrån. Att stoltsera över att man ger en liten slant i utbyte mot en röst är enbart ett hån och ett uttryck för den ovärdiga människosyn som florerar i riksdagens ombonade kamrar.

Gott folk!

En avgörande enkel fråga som vi idag måste ta ställning till:

-  Vill vi ha forsatt massinvandring och ett alltmer utbrett islamistiskt samhälle – eller vill vi inte det?

Följdfrågan blir:

-  Ska en maktelit avgöra den frågan, eller ska svenska folket bestämma hur vårt samhälle ska se ut?

Dessa frågor behöver vi inte jiddra med någon om i PK-Sverige. Det som står på valsedeln är det enda språk makthavare förstår – den röstsedel som vi lägger i urnan är det språk vi använder när vi vill bestämma om hur vårt eget land ska se ut från och med i höst och framgent. Samhällsinstansernas alla lager och skikt som går maktens ärenden har under årens lopp blivit sammanpressade och tillrättalagda i syfte att tillrättalägga våra åsikter så att alla kan fösas in i en och samma fålla utan att protestera. Där kan alla bräka och bråka inbördes och ju större motsättningarna är i skocken, desto bättre är det för dom som föst in dem, så länge inte delar av skocken kommer på att dom är instängda och vill ut förstås – ut på de gröna ängarna där de kan beta i lugn och ro eller springa och skutta fritt om de så vill. Där är vi nu och allt blir tydligt, men bara för den som inte vill fortsätta sitt liv i fållan. Vi behöver inte längre vara i valet och kvalet – det räcker med valet, i september!

Låt mig få bjuda på några rader från Jimmie Åkessons tal från valkonferensen i Solna lördagen den 27 mars:

”Partivänner,

Jag brukar tala om den speciella SD-andan, den anda som tagit oss så här långt trots alla motgångar och försök att stoppa oss. SD-andan är den anda, som Rocky Balboa – ni vet filmboxaren – sammanfattade i orden:

”Det handlar inte om hur hårt du slår. Det handlar om hur hårt du kan bli slagen och fortsätta röra dig framåt. Hur mycket du kan ta och ändå röra dig framåt. Det är så du vinner.”

Jag kan bara beundra Jimmie Åkesson och övriga i Sverigedemokraterna, som är dom enda som på allvar visar att dom vill kämpa och ta ansvar för vårt land  – som trots allt motstånd, spott och spe från både media, politiker och från alla håll och kanter ändå uppvisar lugn, saklighet och ödmjukhet, vilket för min egen del inger förtroende och respekt. Och hopp.

Dom förtjänar allt stöd!

Önskar alla ett fortsatt trevligt påskfirande!

/ Inspirone

SvD

SvD

AB

Kadhammar tar Mats Alm i Dalarna och våldtäkterna i Bjästa som exempel på motsatsen, där gärningsmannen är av svensk härkomst och vill med detta påtala att det minsann inte bara är invandrare som begår brott – att namnge mörkhyade personer förstärker motsättningarna i samhället, säger Kadhammar.

Med all rätt kanske man ska vara försiktig med att namnge misstänkta innan eventuell dom fallit, men vem namngav Mats Alm i media – han som forfarande inte är dömd för något brott. Att kasta sten i glashus är inte att använda sina celler på allra bästa sätt, ty då spricker fasaden och är den dessutom av glas, så blir det bara splitter kvar.

Kadhammar avslutar sin artikel med:

”Alla kulturer är inte likadana. Det finns brott som har sin förklaring i kultur och sedvänjor. Det gäller både svenskar och andra. Att slå ihjäl åldriga damer på parkeringsplatser bejakas inte i någon kultur”.

Då infinner sig frågan – kommer du Kadhammar att kunna förklara mordet på parkeringsplatsen i Landskrona utifrån den aktuella gärningsmannens kultur och sedvänjor – oavsett om han är svensk eller av utländsk härkomst? Om brott kan förklaras med en viss kultur, dess liv och leverne så är ju problemet löst.

”Att slå ihjäl åldriga damer på parkeringsplatser bejakas inte i någon kultur”. Nej, kanske att du har rätt även här Kadhammar – alla kulturer har inte parkeringsplatser, men då kan man i stället gräva ned levande unga tjejer i myllan. Skribenten bor varken under eller över jorden – han bor innanför Stockholms tullar, vilket kan vara en förklaring till att han skriver som han gör…

Nej du Papphammar… förlåt, Kadhammar ska det vara förstås – med lite analysförmåga kan man skönja att din artikel är skriven i affekt utifrån din besvikelse över att den elektroniska djungeltrumman numera överglänser PK-media både i snabba, korrekta och sanningsenliga rapporter och publiceringar – utan censur. Kadhammar har för vana att svamla till det ordentligt. Ett exempel förutom den aktuella artikeln kan ni läsa här >>

Svaret på din fråga är – ja, även om du inte vill tro det – Sverige är ett rasistiskt land, men omvänt om du förstår vad jag menar.

Peter Kadhammar, fortsätt nu Påskfirandet och njut av den fina svenska traditionen så länge den finns kvar!

/ Inspirone

SvD

DN

YA

/ Inspirone

Tilläggas kan som inte framgår av medias rapportering är att också Sverigedemokraterna i Landskrona sedan tidigare utlyst en summa av 5.000 kr för samma ändamål.

Bra jobbat av företag och politiker i Landskrona!

SvD

SvD

DN

————– Öppet brev från Jimmie Åkesson /

/ Inspirone

Lars Adaktusson: ”Är aktiva Sverigedemokrater välkomna som medlemmar i LO?

Tant Wanja: ”Alltså medlemmar kan vi inte…medlemmar…ah…lull…kan vi inte säga nånting om…vilka som är medlemmar i organisationen…men vi kan inte ha förtroendevalda som är aktiva i i Sverige…ah…i i Sverigedemokraterna…ah… å…om man är medlem i Sverigedemokraterna…ah…där går gränsfall…men…”

Tant Wanja har dessutom en uppfattning att sympatisörer till Sverigedemokraterna är människor som upplever att dom inte har blivit lyssnade på, som hamnat utanför och borta från det etablerade, som hon uttrycker det. Tant Anja säger vidare att Sverigedemokraterna har lyckats slå an en sträng och därför är ett alternativ för dom. Hon säger att dessa sympatisörer inte ska fördömas utan att man i stället ska möta dom…

Noll koll på vilka som sympatiserar med SD!

Snacka om att ”…vara borta från det etablerade”. Sanningen är att det etablerade inte är i kontakt med verkligheten alternativt har en förvrängd verklighetsuppfattning. Detta kallas inom psykiatrin för psykos som inte är en diagnos, men väl ett tillstånd.

”Vi ska göra allt för att se till att Sverigedemokraterna inte kommer in i Sveriges riksdag”, säger tant Wanja. Sanningen är ju den att väljarna avgör vem som ska komma in i Sveriges riksdag, om det nu inte blir fiffel med röstsedlarna vill säga. Valfusk brukar det kallas men det förekommer ju bara i korrupta diktaturer…

”Valfusk är varje form av dold manipulation av en valprocess, som syftar till ett förfalskat valresultat” (Wikipedias definition)

Nästa tisdag den 6 april kl 22.00 kan ni se ett nytt avsnitt av Angeläget och den inbjudna gästen heter då Jimmie Åkesson. På frågan om det inte gynnar SD om de får plats i medierna svarar Adaktusson:

- Det är en effekt som inte är mediernas ansvar. Vårt ansvar är att granska de partier som ställer upp i valet och Sverigedemokraterna har representation i ett stort antal kommuner i landet.

En korkad fråga fick i alla fall ett sansat och klockrent svar av programledaren.

Kommunister är Angeläget för Tant Wanja och LO.

Är kommunism Angeläget för Sverige?

Att det inte blev någon större medial uppmärksamhet igår kring United Minds opinionsundersökning signalerar att Lars Ohly och kommunismen är Angeläget - åtminstone för Henrik Brors och Dagens Nyheter.

Blinka lilla röda stjärna…

/ Inspirone

Allt talar för sig själv och väljarbarometern visar att det blir varmare väder.

Våren är på väg!

Härligt!

Lite märkligt att inte alla tycker så, men det kanske kan förklaras med att det tar ett tag att vänja sig vid den nya årstiden…

SvD

Hela maktapparaten som styr Sverige och som kontrollerar medborgarna blottar sig nu öppet och bekräftar sig själva och sin ställning när man förkastar Sverigedemokraterna. Detta är en nödvändig process för att hela samhällsstrukturen ska bli transparent och genomlyst. Deras maktställning kan inte längre döljas eller maskeras och det bara bekräftar hur hotfull och farlig Sverigedemokraternas politik är för deras maktmonopol.

Nu knakar det i fogarna och ju närmare september vi kommer och ju större sympatierna blir för Sverigedemokraterna, desto större kommer motståndet att bli från den elit som kontrollerar vårt samhälle.

Detta är en mycket intressant period och fas av Sveriges moderna historia och det är nu vem som helst har möjlighet att visa var skåpet ska stå, så låt er inte förfasas över allt som händer och sker även om det kan verka en smula olustigt. Räkna med att allt fler i maktapparaten kommer att sluta leden ännu mer mot SD, men för det ska ingen förskräckas – räta på ryggen, stå för din sak och kom ihåg att de goda krafterna alltid finns där.

Det behövs nog lite kämpaglöd i det här landet och ingen ska låta sig kuvas eller kontrolleras.

Du bestämmer, så glöm inte att valsedeln är ditt språk och det enda språk makthavare förstår!

Vi höres!

/ Inspirone

Det är också underbart att läsa bloggar som bestämt sig för att ta fighten. Kanske skulle man där ändå förvänta sig lite mer av vajande flaggor till trumpeter och trummor, men på något sätt känns det lite tungt och avslaget och frågan kommer automatiskt varför det är på detta viset.

Säg nej till fascisterna, ta fighten! Det är ju ett kraftfullt slagord, men på något märkligt sätt rinner det ut i sanden. Visserligen är det bara en rubrik, men den ska ju guida mig vidare i texten så att jag kan ta till mig budskapet. Ta fighten, men hur då och vad menas med det utropet skulle kanske jag som läsare vilja få klarhet i så att jag vet vad jag ska slåss för och hur jag ska ta fighten. Rent konkret.

Alltså – vad ska jag fightas för och hur ska jag göra det om jag eventuellt skulle vilja ansluta mig till den armada som ska bekämpa fascisterna och då slår det mig – vilka är fascisterna nu då? Det framgår inte och det nämner inte den socialdemokratiske politikern Ola Möller från Staffanstorp i Skåne på sin blogg. Det finns i texten en länk som jag klickar på och då hamnar jag på Aftonbladet och ser en bild på Jimmie Åkesson, men vilka som är fascisterna det får jag inget svar på, så jag lämnar bloggen i ovisshet mot vem eller för jag ska ta fighten.

Eller…, kan det vara så att Ola Möller menar att Jimmie Åkesson är fascist…? Det där måste jag nog ta reda på så att jag inte tappar bort mig helt.

Ibland tittar jag in hos mysfarbrorn. Han heter Kent Persson och är moderatpolitiker från Örebro. En av få politiker som visar lite ödmjukhet emellanåt, men är också en politiker som sällan avviker från moderpartiet i någon fråga så vad han egentligen tycker innerst inne får man inte veta. En ja-sägare med andra ord och så är det med många politiker (inte alla) och det är så man formas – till politiker på orten och kanske till och med på riksplanet – om man är trogen partiet vill säga.

Utan egen åsikt skulle man kanske kunna tro, men ett omdöme som Kent Persson är ensam om att uttrycka i alla fall offentligt, det är att Sverigedemokraterna är ett unket parti samtidigt som han länkar till en artikel i SvD som handlar om personer på SD:s riksdagslista. Mm…

Att säga att Sverigedemokraterna är rökta är väl lite mer oskyldigt från Kent Perssons sida, men vem som kommer att lukta fisk återstår att se.

Tycker i alla fall att det är trevligt att besöka bloggar för att få lite extra inspiration och spännande läsning om både det ena och det andra. Det som slår mig är att det är mycket Sverigedemokraterna nu på nätet, vilket betyder att detta måste vara ett parti som attraherar många eftersom dom får så mycket uppmärksamhet.

Min nyfikenhet växer!

(Att jag skriver och länkar till ovanstående bloggar är endast ett slumpmässigt urval och ett axplock av alla intressanta djupsinnigheter som kommer till uttryck i bloggosfären)

/ Inspirone

Fortfarande finns det eftersläntrare som talar i termer av främlingsfientlighet och rasism, men det är förlegade begrepp i ett allt mer upplyst samhälle där allt fler vågar uttrycka sig kritiskt mot den nuvarande invandringspolitiken.

Invandringskritisk, vilket betyder att man är kritisk mot invandringspolitiken – det är detta vi talar om nu för tiden, så häng med ni som fortfarande sitter fast i gyttjan och inte kan se eller förstå att det pågår en förändring i det svenska samhället och i svenska hjärtan som vill leva efter svenska värderingar.

Det mångkulturella samhället berikar inte enbart som en del fortfarande envisas med att tro. Det skapar problem och det finns bara ett sätt att komma till rätta med det och det är en annan politik och den står Sverigedemokraterna ensamma för.

Att allt fler upptäcker detta och börjar tänka själva oroar både tankesmedjor, politiker, medier mm som vill tala om för oss hur vi ska tänka. Men ack ack…

”Främlingsfientlighet måste bekämpas på lokalplanet” är rubriken på dagens artikel i DN Debatt, men egentligen hade man från redaktionen helst använt rubriken ”Invandringskritik måste bekämpas på lokalplanet”, men det hade varit för mycket.

Ur djupet av mitt hjärta…

DN

Dom säger att du är rädd, Skytte. Den uppfattningen delar jag inte då jag tycker att din fullträff i det du skriver tydligt visar att du är som vanligt stadig på handen.

Inga darrningar och skakningar här inte, på lördagsförmiddagen.

En tanke slog mig…

När någon avfärdar någon annans tal eller skriverier som ett uttryck för rädsla, så bör man komma ihåg att för denne (som avfärdar), kommer sanningen alldeles för nära och då blir det i stället en projektion av ens egen rädsla.

Tänk så det kan bli!

Mitt i prick, Göran!

SvD

Programledaren Alexandra Pascalidou försökte i stället övertyga kvinnan genom att säga, ”…det går inte en dag utan att ordet invandrare eller flykting nämns i svenska medier…”. Av en programledare kan man kanske kräva lite lyhördhet vad folk säger när dom ringer in. Kvinnan var mycket tydlig när hon sa att den viktiga frågan om invandring inte debatteras på riksnivå, men i stället hänvisar programledaren till lokala politiker och att man kan lyssna på dom.

”Varför odlar du den här myten att det aldrig diskuteras…”, fortsätter programledaren. Vadå myt?

VILKEN PLANET LEVER DU PÅ, Alexandra Pascalidou?

Ni kan själva lyssna ca 33 min in i programmet. Ca 15 min in i programmet ringer en annan kvinna som vill prata om media och politiker. Lyssna gärna – här blir det känsligt när ordet massinvandring nämns.

Förresten, är det programledaren som ska komma till tals eller kan den som ringer in få framföra sin åsikt utan att den blir tillrättalagd…

När kvinnan som ringde in nämnde ordet invandring lät det som programledaren slutade andas. Nu var det inte så farligt – kvinnan ville inte debattera invandring med AP, utan påtalade att invandring inte debatteras mellan våra ledande politiker. Programledaren går till motattack!

Det var inte lyckat, Alexandra Pascalidou!

Men talande.

”Varje medieföretag bestämmer givetvis självt hur det bevakar evenemang som OS eller bröllop…”. Just det!

”Vänskapskorruption och daltande med monarkin…”, säger den kulturella Åsa Linderborg på AB.

Ingen av dessa två hyser väl någon större kärlek till kungar, drottningar, prinsar eller prinsessor, men nu när man inte får vara med och leka i detta stora internationella evenemang så blir det jobbigt och bittert.

Surt, sa räven!

Inte för att bären var sura, utan för att han inte nådde ända upp till dom!

Varför duger då inte en vanlig journalist?

Kanske att dom duger – men frågan är om dom alltid behövs?

En annan reflektion jag har som på något sätt hänger samman med ovanstående.

Vänsterextremister med sympatisörer, AFA-anhängare (AntiFascistisk Aktion) som ska bekämpa allt och alla ideologiskt och fysiskt och andra bråkstakar på vänsterkanten – är dom den generations avkomma som i nuläget vinklar och styr media och som ofta gör dessa våldsverkande bråkstakar osynliga eller oskyldiga till att uppvigla, provocera och som inte bryr sig om de demokratiska spelreglerna.

Här är ett färskt exempel från en artikel i DN där Nationaldemokraterna fått tillåtelse att sätta ut ett bokbord på Värmdö gymnasium. Givetvis söker sig vänsterextremister dit enbart för att ställa till bråk, vilket också sker.

Rubriken lyder: Högerextremister i bråk på skola

Det var bara ett exempel!

För dig som vill ha en korrekt och seriös nyhetsrapportering.

Sanningen framför allt!

Om det inte finns sanning i det som media rapporterat så är det en anka på riktigt. Om det ligger sanning i det media rapporterat, så mörkas dessa uppgifter nu av polisen och då kan man anta att detta är en osedvanlig känslig historia.

Om polisen mörkar så är det på ministernivå som dessa direktiv ges till polismyndigheten i den pågående utredningen.

Mer behöver inte sägas i nuläget, men en sak är säker – det ligger en hund begraven och det osar katt!

SvD

DN

GP

Så länge inte samtliga riksdagspartier är tydliga med invandringspolitiken för nästa mandatperiod, så är det bara trams vad man än försöker stamma fram.

Att man nu väljer att öppna sin mun är enbart rädsla för att Sverigedemokraterna ska ta sig in i riksdagen. Det är ju SD som äger dessa frågor och dom har ett antal väljare som sympatiserar med partiets profilfråga, och därför försöker man nu ta den från SD i tron att man då kan hålla dem utanför riksdagen i samband med valet i höst.

Efter valet kommer dessa frågor vara ointressanta för de sju riksdagspartierna och det kommer att bli tyst och islamiseringen fortsätter – OM inte Sverigedemokraterna får väljarstöd och kan påverka invandringspolitiken.

Det här är ett riktigt lågvattenmärke från både det politiska etablissemanget och media som är medlöpare, så låt oss inte låta oss luras av det här odemokratiska falskspelet.

Sveriges folk är värt ett bättre öde.

Valstrategi var ordet!

SvD

DN

Mekanismerna för kontroll och styrning av medborgarna blir än mer tydligt och att i fortsättningen försöka tillrättalägga väljarnas åsikter fungerar inte längre.

Enligt nuvarande oppinionsundersökningar kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen nästa år, vilket är en fingervisning om att en stor del av befolkningen i landet inte vill ha en islamisering av det svenska samhället. Den nuvarande invandringspolitikens effekter och konsekvenser behöver belysas – även den för öppen ridå.

Att ignorera detta genom att smutskasta och försöka utestänga ett demokratiskt politiskt parti, är att utestänga och förakta en stor del av de svenska väljarna. Även om de styrande fortsätter på den linjen så finns ingen anledning till oro. Medvetenheten, eller rättare sagt uttryck för medvetenheten ökar och blir allt tydligare hos medborgarna. Väljer våra politiker att blunda för det så får dom stå sitt kast – rätt och slätt.

Att försöka skrämmas med rasism, främlingsfientlighet och nu senast intolerans går inte hem. Ingenting går att skyla över med skrämselpropaganda för medvetna och upplysta människor.

Politiker – ni har själva klätt av er och står nu nakna inför sanningens ögonblick inför valet i september nästa år.

Makten ligger inte i era egna händer – makten ligger hos folket – att välja.

En annan tanke som slår mig – Sverige är inte sig likt efter den där artikeln i Aftonbladet…

Läs gärna Cecilia Gyllenhammars artikel på Newsmill…

Ulf Nilsson på Expressen…

Många vrider sig i plågor över resultatet – eller än mer att man måste skriva eller tala om det på det politiskt korrekta påtvingade sättet – när man egentligen kanske tycker något annat. Att binda sig själv i svansen är ett eget val, men att tro att alla andra också ska göra det samma är en förlegad inbilsk uppfattning.

”Demokrati är mer än bara val…” är rubriken. Ja, det är folkviljan när den är som bäst, vilket Schweizarna har klarsyn nog att inse. De ser inte bara minareter – de ser också islams utbredning i landet och dom vill inte ha den. Det var detta en majoritet uttryckte i går den 29 november 2009.

Om vi haft samma omröstning i Sverige så hade resultatet blivit detsamma.

Vi har ett riksdagsval nästa år och ingen ska behöva bli förvånad eller chockad över vad svenska folket då tycker om invandringspolitiken.

Till dess kanske begreppen ”främlingsfientlighet” och ”rasism” har vridits ur den där disktrasan – de flesta som bor i det här landet värnar demokratin och vill därför inte ha islamismens värderingar – och det är ”vanliga” medborgare som delar den här åsikten. Det är inget uttryck för rädsla som en del vill påstå – det är mod.

Rädslan finns på annat håll…

SvD

DN

DN

Expr

Det är möjligt att chocken är djup, besvikelsen stor med många ilskna reaktioner – men inte hos majoriteten av schweizarna som var modiga, kloka och tydliga nog med vad som ska gälla angående minareter i det landet och vad man tycker om den islamistiska utbredningen.

En stor seger för demokratin och en stark trumpetstöt som ljuder över Sverige och Europa.

DN

Att regeringen i Schweiz, FN, Amnesty eller de muslimska länderna har svårt att acceptera utslaget av en demokratisk omröstning är deras egna problem som dom får försöka hantera efter bästa förmåga.

Reaktionerna och förvåningen speglar hur lite kontakt man har med verkligheten, men omröstningen borde vara en fingervisning om att många medborgare har bestämda åsikter och ett stort engagemang i dessa frågor – även i vårt land.

Det är en fröjd att läsa alla kloka blogginlägg och kommentarer – att allt fler inser hur viktigt det är att vi står upp för våra värderingar, vår demokrati och hur vi vill att Sverige ska se ut också i framtiden.

Bra jobbat Schweiz!

Det verkar som SvD har stängt ned alla länkade blogginlägg till den aktuella artikeln! DN har kvar sina – än så länge.

Av socialdemokraternas partisekreterare Baylan kan man väl heller inte begära att han ska få åskådarmassorna att jubla eller falla i trans direkt, så Ringholm är förlåten. Att han nickade till säger kanske mer om tillställningen i Älvsjö än om Ringholm.

Kanske föll han i trans trots allt…

Se video!

Expressen, DN, SvD

Tyckte jag hörde riksdagsledamoten Luciano Astudillo från talarstolen säga att …integrationspolitiken har nått vägs ände och …vi älskar svenskheten…!

Var har han fått detta ifrån…?

Medverkade gjorde morbrodern till Therese som tidigare fått representera familjen i olika sammanhang. Han berättar deras gemensamma upplevelser direkt efter mordet, chocken och sorgen som nu präglar deras vardag och kommer att så göra resten av deras liv.

Bland annat berättade morbrodern att han haft tillfälle att sitta bredvid pappan till sonen som dödade Therese och samtalat med honom. Ödmjukhet som denne man utstrålar, säger att han inte dömer utan har i stället förståelse för att också den pappan är förtvivlad och känner sorg över det hemska som hände.

När det ämnet är avhandlat går man snabbt över till nästa ämne – två som ska debattera mot varandra angående skolans undervisning om analsex…

I kväll kollar jag på Debatt med samma ämne som i Kvällsöppet – mordet på Therese och ifrågasättande av straffet som utdömdes i förhållande till själva gärningen.

Där sitter morbrodern – återigen – med lätt nedsjunket huvud och med sorg i blicken. Tiden ägnas mycket åt att tala om behovet av vård och behandling för de två som dömdes, hur domstolen har räknat fram strafftiden och hur viktigt det är för dessa två, att efter avtjänat straff, kunna återanpassas i samhället.

Tiden efter mordet och fram till nu har de två som dömdes för mordet fått psykologhjälp, handledning och mycket stöd från samhällets sida och det kan inte vara så mycket att ifrågasätta, men…

Morbrodern får också frågan vilken hjälp familjen och de anhöriga till Therese fått och svaret blir: ”Tre sömntabletter på sjukhuset…ingen hjälp från samhällets sida, inte någon har tagit någon kontakt”. Det går ett stilla sus i publiken som vänder sig mot morbrodern som en gest för att visa empati och att dela den sorg och bestörtning han känner.

Precis som i Kvällsöppet går man snabbt över till ett annat ämne – nu är det skönhetsoperationer…

Själv tänker jag, om de båda programmen tvunget måste ha denna blandning av debattämnen under samma programtid, så kunde man åtminstone börjat programmen med analsex respektive skönhetsoperationer. Med lite känsla för respekt och värdighet kunde man avslutat kvällen med att tala om den tragiska händelsen i Stureby. Varför gjorde man inte det?

Vad tänker morbrodern där han sitter i Kvällsöppet och Debatt…