När SD-ångesten stiger
är det skönt att ha de två tunga politiska blocken att luta sig mot.
Att beskriva likheter och olikheter dem emellan – inte som upplysning för läsare och väljare i första hand, utan snarare att för sin arbetsgivare och sina kollegor visa upp något av sin analytiska förmåga om man nu tycker att man besitter den.
Det kan ju vara så att man i sina svagare stunder när tillvaron känns grå tvivlar på den saken, sin prestationsförmåga menar jag – att då via sin yrkesutövning få bedriva någon form av egenvård är väl både mänskligt och förståeligt, trots att man inte är någon nybörjare i branschen.
Nu kanske någon inbillar sig att det är DN:s Henrik Brors jag skriver om, men så är inte fallet. Spontana tankar dyker bara upp när jag till hälften läst vad Brors skriver och det slår mig att det är dags för både politiker och journalister att vässa sina slöa knivar – efter valet ligger förmodligen den goda väldoftande marinerade steken på bordet…
Alla inbjuds att ta del av den glada festen, även dom som försökt att manipulera, vilseleda och sprida lögner till det svenska folket om det svenska partiet Sverigedemokraterna.
4,3 procent i senaste mätningen från Skop – livet är en fest!
Nu ska jag i alla fall av ren artighet läsa resten av artikeln i DN om de två blocken…
Sahlin och Reinfeldt
har olika förhållningssätt till Sverigedemokraterna ju mer vi närmar oss valet.
Sahlin säger att hon aldrig någonsin, ingenstans, på några villkor kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna – Punkt! – som är ett nytt mantra för partiledaren från Nacka. För att förstärka sin egen självbild av pondus och auktoritet i den deklarationen, spetsar hon till det genom att tillägga, Aldrig!
Reinfeldt är inte lika tydlig i sin markering. Han inser att det kan uppstå en parlamentarisk situation den 19 september som innebär behovet av redan nu utarbetade alternativa lösningar, till skillnad från Sahlin som endast har låsningar genom sitt Aldrig. Här avslöjas skillnader i ledarskap och förmåga att tänka strategiskt.
Det finns fler dimensioner i politik och ledarskap.
Å ena sidan kan man säga att Sahlin är tydlig på ett sätt som inte kan missförstås, förutsatt att hon står för vad hon säger. Å andra sidan är Reinfeldt otydlig av taktiska skäl.
Han har på senare tid riktat budskapet till väljarna att de inte ska rösta in Sverigedemokraterna i riksdagen – att det inte skulle vara bra för Sverige av olika anledningar – vilket också Anders Borg understryker och det är inget uppseendeväckande med det.
Vid ett eventuellt scenario då Reinfeldt efter valet kommer att göra sig beroende av SD för fortsatt maktinnehav, så kommer han att påminna väljarna vad han sa före valet – nämligen att han varnade för att ge sin röst till SD.
På så sätt köper han sig fri från skuld när han blir kritiserad för att inte hålla vad han lovat angående samarbete med Sverigedemokraterna.
En lätt uppmaning till Sahlin och Reinfeldt –
Låt demokratin vara vägledande – då behöver inte Sverigedemokraterna vara ett bekymmer för någon av er!
Snarare en tillgång
För landet
För demokratin
Att ösa vatten
ur en båt med hål i skrovet utan att korka igen eller stänga av kranen – det är precis vad regeringen nu håller på med. Att nu inför valet komma med åtgärdsprogram för integration är endast pinsamt och avslöjande.
Det man nu håller på med är endast skenmanövrar syftande till att i rädsla och panik försöka ta udden av Sverigedemokraternas bestämda hållning till invandringsbromsen som en stor del av befolkningen delar, vilket kommer att leda till att SD träder in i riksdagen efter den 19 september förutsatt att valfusk inte avgör utgången.
Det tog emot att behöva erkänna misslyckandet med integration, men eftersom makthavarna inte är intresserade av integration i svenska samhället, så är även detta en skenmanöver i tron att vinna lojaliteter.
SD beskylls för att ställa grupper mot varandra, men motståndarna gör detta för att skyla sitt eget fula tryne – det tryne som tillhör samtliga riksdagspartier och dess förblindade medlöpare som är media, myndigheter, allehanda organisationer och sammanslutningar som ställer invandrarna mot svenskarna.
Därför ska Sverigedemokraterna bekämpas till varje pris eftersom dom är enda hotet mot att stoppa massinvandringen – massinvandring, vars enda syfte är att ställa kulturer mot varandra.
Frågan om invandring
skulle inte bli en stor eller viktig fråga i valrörelsen förutspådde företrädare för riksdagspartierna och media redan förra året. Nej, det är helt sant eftersom man utgick från att ingen annan än dom själva skulle bestämma dagordningen för vilka frågor som skulle finnas på agendan.
Förutsättningarna för att hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen var just att frågan om invandring inte skulle lyftas varken i tv-debatter eller få utrymme i media.
Det var upplägget och så var det tänkt. Trots att man utestänger SD från både partiledarutfrågningarna och slutdebatten i SVT, så kvarstår ändå att frågan om massinvandringen till vårt land är den mest debatterade – inte i gammelmedia eller offentligt i riksdagshuset (kanske i korridorerna och garderoberna) – på nätet, på arbetsplatserna och hemma i stugorna diskuteras det flitigt och det är det som är av betydelse.
De verkliga valstugorna finns redan och det är köket och vardagsrummet hemmavid, där de för Sverige så viktiga och avgörande frågorna för framtiden diskuteras eller funderas över.
Där avgörs också hur det politiska och parlamentariska läget kommer att se ut efter valnatten och fram på småtimmarna. Den politiska och mediala eliten som tror sig spela i den högsta divisionen trodde sig själva vara så kvalificerade och smarta att de skulle genom en egen agenda kunna påverka och bestämma valutgången i september.
De får gärna inbördes i sitt slutna system debattera sina frågor, men faktum kvarstår att stora delar av svenska folket har vaknat och insett att det inte står rätt till i landet och hyser därför ingen större tilltro till de etablerade riksdagspartierna. Det är detta som resultatet av valutgången kommer att visa.
”Vi som kämpar för tolerans och öppenhet…” skriver Cecilia Malmström och Jasenko Selimovic i sin debattartikel i GP, men det rimmar ganska så illa med tanke på alla dörrar som varit stängda och slutna för vanligt folk under flera årtionden för att dölja sanningen om den svenska invandringspolitiken.
”Ett slutet samhälle blir snabbt intolerant…” (Malmström/Selimovic)
Så sant som det var sagt…
/ Inspirone
Glöm inte
att det vi nu ser hända i Grekland med all säkerhet kommer att svepa som en tornado över EU och världen och den globala ekonomiska krisen kommer att förändra förutsättningarna även i Sverige.
När det är september månad kan det mycket väl vara så att osäkerheten och otryggheten i det eventuella finansiella kaoset gör att det inte är läge eller ens lämpligt för ett oprövat splittrat rödgrönt vänsterexperiment att ta över regeringsmakten.
Lägg där till att vi kanske redan denna sommar får se det stora utbrottet i Mellanösternkonflikten, vilket kommer att påverka oss mer än allt annat. Därför är min gissning att riksdagsvalet hemmavid kommer att präglas mer av läget i omvärlden än de guppande ankorna i vår egen lilla damm.
”Historiskt har inget block i modern tid lyckats vända ett så stort underläge i aprilmätningen före valet”. (DN)
Historien – den var då. Nu lever vi i en annan tid där allt kan förändras på ett ögonblick, så glöm statistik och opinionsundersökningar. September 2010 kanske inte alls kommer att se ut som vi föreställt oss.
Varken i Sverige eller i övriga världen.
Rekommenderad läsning
”På 1950-60-talen hade Sverige en sund invandring av arbetskraft. Tillsammans med folkhemmets kamp för assimilering av nyanlända och värdet av en homogen kultur med sann nationell identitet, blev Sverige det rikaste landet i världen. Samhället var tryggt, stabilt, brottsligheten låg, BNP högt och skatterna låga. Sverige var en attraktiv handelspartner och företagsvärlden blomstrade.
Men vad hände egentligen? Vi har fallit som en sten i välståndsligan, folket jobbar i ihjäl sig och mår dåligt, medan över en miljon människor går sysslolösa. Ungdomarna kommer inte in på arbetsmarknaden; fackens maffialiknande metoder, LAS och andra uteslutande regler och dogmer håller utvecklingen tillbaka. Våldsbrottsligheten är skyhög, våldtäktsligan i Europa toppas av Sverige med råge.
Något hände uppenbarligen i 1970-talets början. 1968 var året då 40-talisterna stod på barrikaderna och skrek ”ner med kapitalismen”. Man efterlyste ”solidaritet med världens folk” (Sverige = alliansfritt!!!), ”ner med USA”, ja i stort sett ”ner med allt”. Åter igen, vi bodde alltså i ett blomstrande välståndsland. Vad ville de egentligen? Man ville ha, inte socialdemokrati, inte ens socialism. Det var Marx som var Gud och Mao hans profet. Man kan verkligen undra hur en generation som så ivrigt proklamerade för öppenhet, medvetenhet och kampfronter, kunde beundra kommunistiska diktaturer.
Nåväl, 40-talisternas högt uppskruvade megafoner skapade det vi idag kallar för ”välfärdsamhället”. Ett system som har givit oss världens största offentliga sektor med världens högsta skatter, utarmande av företagskulturen, där alla måste jobba för att klara av att betala alla skatter och avgifter. Där makten över det egna livet har krympt till en valnöts storlek. När båda föräldrarna jobbar lämnas barnen in på dagis, ett slags förvaringsanstalt i Alva Myrdals anda. Barnen blir vilsna och otrygga över att splittras upp i så många ”uppfostrare”. Svenska barn mår i ett internationellt perspektiv ovanligt psykiskt dåligt. I andra länder varnar man för att ta efter det svenska exemplet.
Den egna ekonomin är otillräcklig och barnfamiljer är därför en stor massa bidragstagare. När inte den egna ekonomin räcker till, tar bidragssystemet vid. Man betalar sålunda först in 60% av all inkomst (kommunal, statlig skatt + arbetsgivarens utgifter för att ha folk anställda), för att sedan begära tillbaka en del av denna. Byråkratin är därför ofantlig, 5-600 myndigheter (inget vet, jag har kollat), kollossen på lerfötterna vet inte vad som är början och vad som är slutet, vad någon av händerna sysslar med.
Och så på detta: invandringen. Från sjuttiotalets början till idag, har Sverige tagit emot bortåt 1,5 miljon nya invånare. De senaste åren har invandringen legat på c:a 100.000, mestadels anhöriginvandrare. Den internationella solidariteten innebar alltså att vi har infört svängdörrar in i landet. Intressant nog så sammanfaller byggandet av bidragssamhället med denna extrema befolkningstillökning. Man kommer ofta från länder i Mellanöstern, majoriteten är muslimer. Asylskälen är ofta mer än tveksamma, man tar sig hit via människosmugglare och betalar bortåt 100.000 kr för en resa hit. Inga fattiglappar således. En frapperande del av dessa människor kommer aldrig in i det svenska samhället. Mindre än 50% går och lär sig svenska på SFI. Man bildar egna enklaver där man lever i stort sett som man alltid har levt, bara lite mer strikt, eftersom man tenderar och bli mer fundamentalist än i hemlandet. I vissa grupper, t ex irakier och somalier är arbetslösheten 70-80%. Lärare på skolorna med mycket invandrarbarn hävdar att dessa inte har den minsta lust att bidra med en fena till det svenska samhället. Istället åtnjuter man frukterna av 40-talisternas idealsamhälle. Media frossar numera i hur ”frustrerade” invandrarna är på det svenska samhället och att man tar ut det hela genom att bränna ner förorterna. Invandrare i både första, andra och tredje generationen är för övrigt kraftigt överrepresenterade i brottsligheten.
Och det är alltså detta som är det mångkulturella samhället. Det största problem vi har i vårt land. Och ingen får prata om det. Gör man det är man rasist och kan bli av med jobbet.
Robert Putnam har publicerat flera rapporter som pekar på samma sak. Mångkultur medför ett allt tystare, otryggare, instabilare och normupplöst samhälle. I slutändan upphör samhället att kunna upprätthålla fasaden som demokrati. Han pekar på värdet av homogenitet och och en enad nationell identitet som grundvalar för att allt ska fungera.
Men i Sverige ryggar makteliten för sanningen. Jag är säker på att man ligger på kvällen och smygläser Robert Putnam och håller med i varje stavelse. Men här slår försvaret till; oönskade impulser måste omedelbart förpassas till sin mörka bakgård. I det öppna ljuset blir man därför en stark förespråkare för det man innerst inne känner är fel. Detta fenomen kallas reaktionsbildning på psykologspråk.
Och dessutom bär Sverige på gamla försyndelser. Neutralt och alliansfritt stod vi pall för Hitler. Men vad kostade detta? Vi höll tyskarna om ryggen, hade diplomatiska och idrottsliga förbindelser med dem och lät soldaterna passera genom landet för att de lättare skulle kunna anfalla våra grannländer. Grannar som vi för övrigt kastade ut när de kom och bad om vår hjälp. Den svenska solidariteten har uppenbarligen sina brister.
Men med krigsgenerationen, 40-talisterna kom så vår chans att lätta på skuldbördan. Och här står vi nu idag. Med skägget i brevlådan men utan att ha fått ut ändan ur vagnen. Vi är förnekelsens folk och likt alkoholistens envisa försvar för att få dricka, tror vi det gör oss goda att blunda, räkna till tio och prisa välfärdssamhällets lågvattenmärke: mångkulturen.”
Maj Grandmo
/Artikeln publicerad på Newsmill 2010-04-09
…men har både censurerats och nu senast raderats från Newsmill.
K o l l a p s med rödbetor på Newsmill – sajten som sjönk ner i dyn – och så var sagan slut!
Dagens Dumheter
Stämningen är allt annat än livslustig på Dagens Nyheters redaktioner. De fornstora dagarna då man rakryggat stod upp och skålade för framgång och en ljus framtid, har förbytts i ett framstupa sidoläge där en unken blöt snuttefilt är dess enda njutning och tröst.
Den lilla ork som finns kvar ägnar man nu åt att förfasa sig över alla ”rasistiska och främlingsfientliga kommentarer” – en definition som DN flitigt använder för åsikter som inte passar in på Dagens Dumheter.
”Sverigedemokraterna har i många av årets opinionsmätningar passerat riksdagsgränsen. Den ekonomiska utvecklingen med ökad arbetslöshet är troligtvis en viktig orsak, tror Christoph Andersson. Men också de nya kommunikationsvägarna”.
Den pågående massinvandringen och dess negativa konsekvenser är en av orsakerna till Sverigedemokraternas ökade sympatier. Den öppna kommunikationen ökar medvetenheten för detta faktum.
Motsatsen är att lägga locket på – eller den blöta filten, om man så vill.
Som man ligger får man bädda!
Den där revolvern…vad håller ni nu på med?
Dagens Dumhet – alla kategorier!
DEN TIDEN ÄR ETT MINNE BLOTT!
Ulf Nilsson på Expressen har koll på läget i Sverige:
”Men (som somliga av er kanske har märkt genom åren ) är jag inte politiskt korrekt. Och sanningen är (enligt min uppfattning) att raseri-tsunamins viktigaste orsak är att Sveriges invandringspolitik är ett stort och farligt misslyckande. Vanligt folk vet det mycket väl men har fått vänja sig vid att så får man inte säga. Vi har tillåtit att ghetton bildas – från Södertälje till Landskrona. Vi har tillåtit ”nysvenskar” arbetslöshet och därmed bidragsberoende i mycket större utsträckning än gamla vanliga svenskar. Vi har tillåtit rädsla, misstänksamhet och ibland fiendskap växa fram mellan ”oss” och ”dom” ( sak samma vilka oss och dom). Varför brinner så många skolor? Varför blir fler och fler kvinnor våldtagna? Varför behöver brandkåren polisskydd i Rosengård”?
Det är fullt normalt att känna vrede, hat och ilska, vilket också är var och ens ansvar att hantera.
Ingen journalistkår, media eller annan maktelit ska bestämma över våra känslor, tankar eller åsikter – punkt!
DEN TIDEN ÄR ETT MINNE BLOTT!
DN med flera – det är bara att gilla läget!
Muren har fallit
Proportionerna och Perspektiven
I alla nyhetsinslag som i tidningar, radio och TV som handlar om mordet i Landskrona, så avslutas alltid reportaget med att en Facebookgrupp uttrycker sin avsky mot gärningsmannen som sitter häktad misstänkt för att ha bragt den gamla damen om livet.
Alla reagerar vi på olika sätt på det som berör oss mest, men att öppet uttrycka sin avsky och vad man innerst inne känner för den här gärningsmannen är tabu – det får man inte säga med risk för att man blir uthängd som rasist eller främlingsfientlig. Att i gemensam grupp få säga sin hjärtas mening skapar större rubriker än själva händelsen som är orsaken till den avsky som många tänker, tycker och vågar säga.
Här ser vi ett bra exempel på hur media bestämmer hur vi ska reagera, hur vi ska känna och hur vi ska bete oss inför det värsta av brott där en äldre svensk kvinna blir ihjälslagen utanför Hemköp i Landskrona. Vi kan vara glada för att de som går samman och uttrycker sin förtvivlan inte tar saken i egna händer och ger sig ut på stan. Att inte förstå att människor reagerar och har ett behov av att uttrycka sig inför det fruktansvärda – att inte förstå eller belysa detta också ur den aspekten, visar också på vilken bräcklig grund vårt samhälle vilar på.
Att uttrycka sin avsky mot gärningsmannen för att han slagit ihjäl en annan människa är inte vedertaget i mediala sammanhang. Det måste man tydliggöra i sin blaska eller i televisionens nyhetskanaler, genom att flytta fokus från gärningsmannens primitiva beteende till ett mer i min mening civiliserat och normalt beteende på Facebook. När reporterns mikrofon sträcks fram mot gemene man på gatan, så ställs frågan på ett särskilt sätt för att få det förväntade korrekta svaret som då kommer att handla mer om hat och motsättningar – inte gärna om själva händelsen.
Den galne gärningsmannen uttrycker sitt missnöje mot att någon ber honom flytta sig från en handikapparkering, genom att först misshandla en äldre man för att sedan misshandla hans fru så att hon sedan avlider – denna reaktion ses mindre allvarligt på än att folk kommunicerar sin avsky via nätet på just denna händelse.
Snacka om proportioner!
Vill man säga sin mening så ska man göra det. Om man då blir kallad för rasist, vilket är ett sätt som används för att förhindra oliktänkande – ja, om man då blir kallad rasist eller främlingsfientlig – vad gör det egentligen…? Viktigare är att få ha sina åsikter och få uttrycka dom, än att någon annan ska tala om vad och hur man ska tänka och tycka och vad man får säga.
Snacka om perspektiv!
Fenomenet att gå samman i grupper som på Facebook till exempel och tala om vad man har att säga och som vi har kunnat se mer och mer på senare tid och som blir allt vanligare – det har inte media med att göra överhuvudtaget. Att vi ser detta nu hända beror på att medvetenheten ökar när en massa sunda tankar och åsikter går kors och tvärs över Internet, i motsats till en ensidig tolkning av verkligheten som media tutat i oss under många långa mörka år. Medias monopol på sanningen och rätten att styra våra åsikter håller på att luckras upp och kommer snart att vara ett minne blott.
Att vi ser detta hända nu beror på att medvetenheten skapar lust, engagemang och kraft att reagera och att agera för ett mänskligare och friskare samhälle. Det är detta folk ropar ut på Facebook, eller talar tyst om på stan eller hemma vid köksbordet.
Medvetenhet – den förlösande kraften!
En sak till – det tutas hela tiden i oss, att om vi säger vad vi tycker om ett allvarligt våldsbrott där gärningsmannen är en invandrare, som nu i Landskrona, så skapar det allt större motsättningar och konflikter i vårt samhälle. Det är lögn. Att det är polis och rättsväsendet som ska hantera brottsutredningar med eventuella påföljder och domar är en självklarhet, men ingen ska behöva tassa på tå eller vara tyst inför en enskild kriminell eller brutal händelse bara för att någon påstår att det kränker alla andra med invandrarbakgrund som är oskyldiga.
Förresten – om det nu är tabu att uttrycka avsky och vrede mot någon som dödat en äldre kvinna – mot vem ska den då riktas om den ändå finns där och om man inte vänder den inåt? Kvar står gärningsmannen. Han är bakom lås och bom så därför kan han känna sig ganska så säker. Med andra ord är det inte så farligt och dramatiskt att få uttrycka sitt hat och sina känslor.
Om politiker och media hade tillåtit en öppen debatt och dialog kring hela invandringsfenomenet utan att lägga locket på, så är jag övertygad om att vi inte hade sett de våldsamma reaktionerna kring händelsen i Landskrona.
Här har riksdagspartierna och tidningsredaktionerna med flera något att lära sig. Att inte inse eller nonchalera konsekvenserna av slutenhet och att inte debattera öppet om invandringspolitiken är både oansvarigt, omdömeslöst och ett svek mot alla i detta land – oavsett om vi är födda här eller om vi invandrat.
Ni har sagt att frågan om invandring och integration inte kommer att vara en stor fråga inför valet i september. Nej, det må så vara, men reaktionerna nästa gång vi ser det brutala våldet utspela sig någonstans i Sverige, kommer att bli desto större.
Kom ut eller kom in, vilket ni vill – till verkligheten!
Angeläget!
Lars Adaktusson möter Jimmie Åkesson på tisdag 6 april kl 22.00 på TV8, där Bengt Westerberg och Ian Wachtmeister är gästutfrågare.
Här kan ni se TV8:s förpresentation av morgondagens program.
På frågan om det inte gynnar SD om de får plats i medierna svarar Adaktusson:
”Det är en effekt som inte är mediernas ansvar. Vårt ansvar är att granska de partier som ställer upp i valet och Sverigedemokraterna har representation i ett stort antal kommuner i landet”.
En korkad fråga fick i alla fall ett sansat och klockrent svar av programledaren.
Stollen Stellan
Stellan Bojerud berättar på sin blogg att han blev uppringd av en reporter på Sydsvenskan som påstod att SB var med i en hatisk Facebookgrupp mot den häktade gärningsmannen i Landskrona, vilket fick SB att vilja stänga sin blogg >>
Detta fick genast en annan bloggare att ta tillfället i akt och skriva om stollen Bojerud >>, där man i första hand ska läsa kommentaren från Stellan:
”Jag har i alla fall en storhet: Jag har aldrig kallat dig stolle. Om SD har kränkt tusentals vet jag inte. Jag vet bara att du kränkt mig. En stollig gubbe. Hälsar med tillönskan om fortsatt god påskhelg” Stellan
I sitt senaste inlägg skriver Stellan Bojerud:
”Jag var kompanichef i sex år. Under de åren funderade jag aldrig över soldaternas etniska ursprung. Det ingick inte i arméns och livgardets kultur. Alla var lika. Men nu lider jag av medias stämpel att jag är nazist, fascist, rasist och främlingsfientlig. Fastän jag vet att dessa tillvitelser är fullständigt grundlösa så smärtar de mig ändå”.
Stellan Bojerud är ett bra exempel på hur man på ett smidigt och vänligt sätt avväpnar en motståndare, men så har han ju också gedigna erfarenheter inom försvar, som yrkesmilitär och mycket mera – men för den skull gör det nog inte mindre ont när man blir sårad – eller kränkt.
Vad Stellan Bojerud också talar om för dom som inte förstår eller vill förstå är, att man inte per automatik är nazist, fascist, rasist eller främlingsfientlig bara för att man är Sverigedemokrat.
Lidande och glädje…
För den avlidna kvinnans make och anhöriga blev det inget påskfirande den här gången. Familjen är fortfarande i chock – deras reaktion på det inträffade och det långa sorgearbetet har dom framför sig.
Trots allt våld som nu utspelar sig i Landskrona, Södertälje, Växjö och i andra delar av landet så går livet ändå vidare för de flesta. Kanske att Sverigedemokraternas väljarstöd för deras politik kan vara en början på att våldet och konflikterna i samhället som de flesta är så innerligt trötta på, kommer att kunna bromsas upp.
Att skriva om både den tragiska händelsen och Sverigedemokraternas väljarstöd i samma mening känns helt naturligt och ingenting konstigt alls. SD har ju beskyllts i media för att göra partipolitik av den tragiska händelsen och göra den mördade kvinnan till martyr, vilket bara är en i raden av bisarra påhitt i tron att man på det sättet ska få folk att vända sig emot SD – en medveten strategi, vilket innebär att det är media och ingen annan som står för hetsen – och lögnen.
Nu blir det ytterligare en manifestation för att människor ska få visa sin avsky för det brutala våldet och framför allt misshandeln och mordet i Landskrona. Kanske att 2010 blev året då denna manifestation inte bara blev en manifestation, utan året då det vanliga folket tydligare manifesterade sin vilja att det nu får vara nog med våld och konflikter.
Att manifestera – att visa eller uttrycka sin vilja mot eller för något man önskar eller tror på och att sätta ned foten och säga stopp, får lov att göras även utanför och efter en organiserad och gemensam manifestation – när allt blir vardag igen på gator, torg och parkeringsplatser.
Väljarna vänder inte SD ryggen!
Av den senaste opinionsundersökningen kan vi konstatera att medierna vid förra mätningen hade lite för bråttom när dom antog att det nu var över för Sverigedemokraternas framgångar och det ihållande väljarstödet. Ska vi vara riktigt sanningsenliga och uppriktiga så är det alla redaktioners önskedröm nummer ett på listan att SD-sagan ska vara över – för alltid.
Tvärtom så ökar nu stödet för det enda parti som värnar om de svenska värderingarna, vilket var för många en trevlig och glad överraskning och lite extra bonus till den glada påsken som vi firar, även om den fylldes av både glädje och lidande.
Precis som påskens budskap.
En betraktelse på påskdagen…
När Alliansen tog över regeringsmakten 2006 efter ett långt sosseinnehav kände jag mig väl till mods – som en befrielse att slippa det tunga och grå korrupta socialistpartiet vid makten, vilket antyder att jag aldrig någonsin lagt min röst på detta parti.
Har alltid röstat borgerligt och därför stod hoppet nu om ett öppnare samhälle med större individuell frihet och kanske lite positivare och förnyad energi med en ny regering, utan att för den skull ha några större förväntningar på förändring.
Under de senaste åren har jag då och då tänkt på det allt stökigare samhället med förstörelse av allmän och privat egendom, kriminaliteten, det ökade våldet mot både yngre och äldre oskyldiga människor och allt fler som blivit offer – antingen dödade eller svårt skadade, fysiskt eller psykiskt, tillika med det trauma som drabbar anhöriga och närstående. Denna oro i samhället som många idag känner som en följd av ovanstående, har liksom smygit sig på och allt elände har blivit som en slags norm och anpassning till den övriga strukturen i samhället.
Svenskar är ett tålmodigt folk och vi är tacksamma för det lilla – vi opponerar oss inte i onödan över orättvisor och det vi tycker är fel håller vi hellre inom oss för att inte skapa konflikt. Så ser också omvärlden på oss, men frågan är om vi ser det själva. Jag tror att många håller med mig om att vi har stått ganska handfallna inför den tilltagande förstörelsen och nedbrytningen av vårt samhälle och då menar jag både bokstavligen och andligen.
Vi ser ett alltmer förslappat samhälle som inte längre bygger på moral, normer och sunda värderingar – överskridandet av alla gränser är det som gäller och det är lika med ett samhälle i förfall där trygghet, värdighet och mänsklig gemenskap viker av i samma takt.
I oktober 2009 skrev Jimmie Åkesson sin artikel i Aftonbladet som för mig kändes mer förlösande än den borgerliga valsegern 2006. Tystnaden var bruten, bilden klarnade och jag kunde tydligare se och förstå mångkulturens verkningar och konsekvenser. Islams utbredning i Sverige och Europa började intressera mig allt mer och jag insåg att det inte var en positiv utveckling – snarare destruktiv och förödande.
Att sätta något hopp till våra makthavare att kunna motverka denna utveckling är inte till att tänka på eftersom dom blundar för vårt land och för oss som bor här – dom försöker få oss att tro att invandringspolitiken inte är någon stor fråga – nej, den är inte stor för den som inte vill erkänna misslyckandet med massinvandringen. Om den frågan är viktig eller betydelselös är inte att avgöra, varken för Sahlin eller Reinfeldt – det bestäms av väljarna i september.
Det har hänt mycket sedan Åkessons artikel och allt fler vågar uttrycka sina invandringskritiska åsikter utan att behöva tvivla på om man är främlingsfientlig eller rasist. Dessa epitet används bara numera av dom som fruktar att Sverigedemokraterna ska komma in i riksdagen, så det är vid det här laget uråldriga uttryck som inte längre kan sättas i samband med åsikter vad gäller det som har med invandring, asyl eller flyktingpolitik att göra.
Idag finns bara en allians – den oheliga alliansen eller regimen som består av de två tunga betongblocken som tillsammans gör allt för att sätta de demokratiska reglerna ur spel, genom att avvisa, vända ryggen och sprida lögner om ett demokratiskt parti vid namn Sverigedemokraterna. För mig innebär det att dom vänder ryggen också mot mig och hundratusentals andra medborgare i landet Sverige. Spelar ingen som helst roll – jag kommer att vända dem ryggen när jag lägger min röst på det enda parti som värnar om nationen, om dess historia, traditioner, kultur och allt som vi identifierar oss med.
Många med mig tror jag undrar varför etablissemanget lägger ned så mycket möda och kraft på att misskreditera (granska är en annan sak) Sverigedemokraterna – ett relativt än så länge litet parti som man tycker inte borde vara något större hot mot den kolossala 7-klövern och media som ofta är deras medlöpare. Det finns dock undantag bland enskilda journalister. Eftersom SD varit ensamma om att påtala invandringens och integrationens misslyckande, så är det just detta tabubelagda område som blivit den stora stötestenen som ingen får vända på. Om SD inte haft denna fråga på dagordningen, så hade allt varit frid och fröjd – för de sju systrarna – och den panikångestfyllda hetsjakten mot Sverigedemokraterna hade inte funnits där.
Så, det finns säkert flera skäl till att man inte vill se SD i riksdagen, men låt mig bara nämna två tänkbara orsaker –
1) Den ohejdade massinvandringen med en misslyckad integration har gjort att det här landet fått slagsida. Socialt, kulturellt och ekonomiskt, inte minst. Gigantiska summor pengar har skyfflats ut på någonting som inte gett något bra resultat. Ger mig inte in i statistik eller redovisning av kostnader – det finns andra som gör det bättre. Detta kommer också fram i ljuset om eller när SD kommer in i riksdagen. Av den anledningen vill man heller inte inför valet debattera med Jimmie Åkesson eftersom han är obekväm och säger obekväma sanningar.
2) Kanske ännu allvarligare är den tilltagande svenskfientligheten, föraktet mot den vanlige svensken och svenska värderingar – från våra politiker. Det är det som kallas landsförräderi. Det här landet kommer sakta brytas ned så att gränserna kan suddas ut och vi blir i stället utlämnade till att surfa på den stora och djupa globala oceanens vågor utan mening eller mål – så ska vi kontrolleras och hållas i schack i ett allt mer konfliktfyllt mångkulturellt samhälle. SD värnar om motsatsen och därför är dom också det stora hotet mot etablissemangets maktposition vars grundvalar kan vara på väg att rämna och falla sönder.
Detta är min egen lilla betraktelse och kanske någon känner igen sig i den och tycker som jag att det är angeläget att få ordning på det här landet innan det är för sent. Ibland hör man röster som säger att nu lever vi i en global värld och vi kan inte gå tillbaka i vår historia och tro att allt ska bli som förr. Nej, det är heller inte det som är meningen, men vi kan värna om vår nations suveränitet – vi kan och bör se om vårt eget hus annars kommer någon annan att göra det åt oss och det blir inte så lyckat, tror jag…
Kan känna stor sorg i hjärtat å di gamles vägnar, som plöjde i den svenska myllan och slet för sin egen överlevnad och för att generationer efter dom skulle kunna leva ett drägligt liv. Nu kommer belöningen och erkännandet i form av en hundralapp till i portmonnän samtidigt som de ser det samhälle dom byggde upp sakta förfalla inifrån. Att stoltsera över att man ger en liten slant i utbyte mot en röst är enbart ett hån och ett uttryck för den ovärdiga människosyn som florerar i riksdagens ombonade kamrar.
Gott folk!
En avgörande enkel fråga som vi idag måste ta ställning till:
– Vill vi ha forsatt massinvandring och ett alltmer utbrett islamistiskt samhälle – eller vill vi inte det?
Följdfrågan blir:
– Ska en maktelit avgöra den frågan, eller ska svenska folket bestämma hur vårt samhälle ska se ut?
Dessa frågor behöver vi inte jiddra med någon om i PK-Sverige. Det som står på valsedeln är det enda språk makthavare förstår – den röstsedel som vi lägger i urnan är det språk vi använder när vi vill bestämma om hur vårt eget land ska se ut från och med i höst och framgent. Samhällsinstansernas alla lager och skikt som går maktens ärenden har under årens lopp blivit sammanpressade och tillrättalagda i syfte att tillrättalägga våra åsikter så att alla kan fösas in i en och samma fålla utan att protestera. Där kan alla bräka och bråka inbördes och ju större motsättningarna är i skocken, desto bättre är det för dom som föst in dem, så länge inte delar av skocken kommer på att dom är instängda och vill ut förstås – ut på de gröna ängarna där de kan beta i lugn och ro eller springa och skutta fritt om de så vill. Där är vi nu och allt blir tydligt, men bara för den som inte vill fortsätta sitt liv i fållan. Vi behöver inte längre vara i valet och kvalet – det räcker med valet, i september!
Låt mig få bjuda på några rader från Jimmie Åkessons tal från valkonferensen i Solna lördagen den 27 mars:
”Partivänner,
Jag brukar tala om den speciella SD-andan, den anda som tagit oss så här långt trots alla motgångar och försök att stoppa oss. SD-andan är den anda, som Rocky Balboa – ni vet filmboxaren – sammanfattade i orden:
”Det handlar inte om hur hårt du slår. Det handlar om hur hårt du kan bli slagen och fortsätta röra dig framåt. Hur mycket du kan ta och ändå röra dig framåt. Det är så du vinner.”
Jag kan bara beundra Jimmie Åkesson och övriga i Sverigedemokraterna, som är dom enda som på allvar visar att dom vill kämpa och ta ansvar för vårt land – som trots allt motstånd, spott och spe från både media, politiker och från alla håll och kanter ändå uppvisar lugn, saklighet och ödmjukhet, vilket för min egen del inger förtroende och respekt. Och hopp.
Dom förtjänar allt stöd!
Önskar alla ett fortsatt trevligt påskfirande!
/ Inspirone
Öppet brev från Jimmie Åkesson till landets chefredaktörer
Detta kan ni läsa på Fria Nyheter.
/ Inspirone
SD inte välkomna
i LO-förbundet Transport. Läs mer om det på Fria Nyheter.
Hela maktapparaten som styr Sverige och som kontrollerar medborgarna blottar sig nu öppet och bekräftar sig själva och sin ställning när man förkastar Sverigedemokraterna. Detta är en nödvändig process för att hela samhällsstrukturen ska bli transparent och genomlyst. Deras maktställning kan inte längre döljas eller maskeras och det bara bekräftar hur hotfull och farlig Sverigedemokraternas politik är för deras maktmonopol.
Nu knakar det i fogarna och ju närmare september vi kommer och ju större sympatierna blir för Sverigedemokraterna, desto större kommer motståndet att bli från den elit som kontrollerar vårt samhälle.
Detta är en mycket intressant period och fas av Sveriges moderna historia och det är nu vem som helst har möjlighet att visa var skåpet ska stå, så låt er inte förfasas över allt som händer och sker även om det kan verka en smula olustigt. Räkna med att allt fler i maktapparaten kommer att sluta leden ännu mer mot SD, men för det ska ingen förskräckas – räta på ryggen, stå för din sak och kom ihåg att de goda krafterna alltid finns där.
Det behövs nog lite kämpaglöd i det här landet och ingen ska låta sig kuvas eller kontrolleras.
Du bestämmer, så glöm inte att valsedeln är ditt språk och det enda språk makthavare förstår!
Vi höres!
/ Inspirone
Ur svenska hjärtans djup
Svenska medborgare har börjat tänka, se och inse massinvandringens konsekvenser. Den invandringspolitik som alla riksdagspartier står bakom och som skapar ekonomisk, social och kulturell katastrof är inte längre fördold i mörker.
Fortfarande finns det eftersläntrare som talar i termer av främlingsfientlighet och rasism, men det är förlegade begrepp i ett allt mer upplyst samhälle där allt fler vågar uttrycka sig kritiskt mot den nuvarande invandringspolitiken.
Invandringskritisk, vilket betyder att man är kritisk mot invandringspolitiken – det är detta vi talar om nu för tiden, så häng med ni som fortfarande sitter fast i gyttjan och inte kan se eller förstå att det pågår en förändring i det svenska samhället och i svenska hjärtan som vill leva efter svenska värderingar.
Det mångkulturella samhället berikar inte enbart som en del fortfarande envisas med att tro. Det skapar problem och det finns bara ett sätt att komma till rätta med det och det är en annan politik och den står Sverigedemokraterna ensamma för.
Att allt fler upptäcker detta och börjar tänka själva oroar både tankesmedjor, politiker, medier mm som vill tala om för oss hur vi ska tänka. Men ack ack…
”Främlingsfientlighet måste bekämpas på lokalplanet” är rubriken på dagens artikel i DN Debatt, men egentligen hade man från redaktionen helst använt rubriken ”Invandringskritik måste bekämpas på lokalplanet”, men det hade varit för mycket.
Ur djupet av mitt hjärta…
Bra skjutet, Skytte!
Den pilen gjorde ont, den sved och den sitter kvar i dom rödmosiga, från gårdagskvällens och fortfarande idag rödvinstinkande pricktavlor, som brukar finnas upphängda på diverse kvarterskrogar runt om i vårt vackra fosterland.
Dom säger att du är rädd, Skytte. Den uppfattningen delar jag inte då jag tycker att din fullträff i det du skriver tydligt visar att du är som vanligt stadig på handen.
Inga darrningar och skakningar här inte, på lördagsförmiddagen.
En tanke slog mig…
När någon avfärdar någon annans tal eller skriverier som ett uttryck för rädsla, så bör man komma ihåg att för denne (som avfärdar), kommer sanningen alldeles för nära och då blir det i stället en projektion av ens egen rädsla.
Tänk så det kan bli!
Mitt i prick, Göran!
Utredningen om polischefen
Enligt polisens presskonferens är medias uppgifter om ett nätverk där fler personer inblandade – bara rykten. Jaha. Varifrån kommer dom ryktena och varför har media i så fall presenterat och rapporterat helt felaktigt i den här historien.
Om det inte finns sanning i det som media rapporterat så är det en anka på riktigt. Om det ligger sanning i det media rapporterat, så mörkas dessa uppgifter nu av polisen och då kan man anta att detta är en osedvanlig känslig historia.
Om polisen mörkar så är det på ministernivå som dessa direktiv ges till polismyndigheten i den pågående utredningen.
Mer behöver inte sägas i nuläget, men en sak är säker – det ligger en hund begraven och det osar katt!
Inspirone 